Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Kaptenen kastade på mig ett par stora ögon. ’Följ
mig!’ sade han därefter, ’men förhåller det sig så,
som du sagt, är det märkvärdigt, högst märkvärdigt.’
Naturligtvis blef kaptenen snart öfvertygad om
sanningen af mina ord, hvad mitt kön beträffade, och jag
hade dessutom min vigselattest att uppvisa till styrkande
af mitt giftermål. Kaptenen dröjde icke att omtala
mina besynnerliga öden, och nu blef jag i hast en
ganska eftersökt person. Alla ville se mig, alla ville
tala vid mig, och så många betydliga gåfvor riktigt
regnade öfver mig, att jag från att vara tiggerska kom
i en sorts välstånd. Ack l jag har att tacka mina goda
herrar officerare för allt, hvad jag äger, ty de gåfvo
mig grundplåten.
Dels för att hederligt kunna försörja mig och min
lilla ilicka, dels af böjelse för fältlifvet, hvarvid jag
blifvit van, beslöt jag nu att följa arméen som
marke-tenterska, och jag hade därpå min rikliga bergning,
emedan alla önskade att köpa sina bitar hos mig, såsom
varande ett riktigt underdjur. Det förstås likväl, att
uniformen lades af och att jag i stället lät göra mig
en dräkt, liknande den jag ännu bär, hvilken är ett
mellanting af manligt och kvinnligt liksom jag själf.
Med svenska hären gick jag sedan öfver till Rhen och
in i Brabant, där jag hade rätt nöjsamma dagar och
god förtjänst, än i Tirlemont och Löwen, än i
högkvarteret i Brussel. Därpå var jag arméen följaktig till
Holstein och vidare till Norge. Min högsta glädje under
denna tid var min lilla dotter, hvilken, liksom Tegnérs
präktige Axel, ’uppväxte ibland vapnens dån’, och blef
kry och rask. Som herrarne se, följer jag ännu
alltjämt arméen, hvilken jag älskar af hela min själ. Och
nu, gode herrar, är min historia slut, hvaröfver jag
riktigt gläder mig, emedan jag nu får nyttja mitt gamla
språk igen.»
Alla officerarne uppstego nu och täflade om att få
trycka den tappra marketenterskans hand, under det att
de hjärtligt tackade henne för det nöje, som hennes
berättelse beredt dem.
»Inga tacksägelser! inga tacksägelser, mina goda
herrar! Vänner böra ju känna hvarandra noga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
