Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
bland militären, och jag har nog lärt henne att alldeles
förträffligt taga sin person i säkerhet. Jag vill
dessutom, att du, som är adelsman, skall vänja dig vid den
tanken, att du för kärleks skull tager en flicka af folket,
en marketenterskas dotter, och att äfven andra må få
öfvertyga sig om, att ditt val var godt; ty det säger
jag utan skryt, att hvem som lär känna flickan, måste
hafva respekt för henne, så schweizeri j ungfru hon än är.
Men det är också skillnad på guld och spånor, och
en god vara säljer sig själf. Som din fästmö ginge
det emellertid icke an att hon sloge i glas och
kaffe-kopper åt andra, men som m in dotter hör det henne
till, och hon kan därigenom hjälpa mig att förtjäna
några goda fyrkar till er utstyrsel, då I nödvändigt
viljen gifta er så snart. Efter den betan får hon
endast passa upp dig. Ondt, när ondt är till, men
värre, när ondt är borta, sad’ hustrun, då hon miste
mannen. Är du nu nöjd?»
Dessa konstapelns skäl måste ha varit öfvertygande,
ty de båda älskande omfamnade henne tacksamt och
varmt. Och nu vilja vi återvända till schweizeriet, där
de unga tu ännu sitta med mun mot mun, under det
vi som hastigast genomflugit en tidrymd af nära ett
decennium; men om läsaren haft tråkigt på denna färd,
kunna vi trösta oss med, att de hafva haft så mycket
roligare under tiden.
»Mina kära barn», sade konstapeln, »denna dag
har verkligen varit en af de gladaste jag upplefvat, och
glädjen förminskas minsann icke, då jag ser er kärlek.
I l ef ven nu i lifvets sötebrödsdagar, och jag ber er att
minnas detta, då kärleken börjar att svalna af och den
där välsignade vänskapen och aktningen komma i stället.
Men jag för min del inser icke, hvarför man ej kan
älska hvarandra lika rasande hela lifvet igenom, om
man blott föresätter sig att se och icke se, höra och
icke höra. Om man bara jämkar, icke såsom käringen
jämkade barnfoten, ty den gick ur led, utan med
förstånd och välvilja, så bör man kunna vara kär ända
in i bleka ålderdomen. Gammal kärlek rostar icke,
säger ordspråket. Men säg mig nu, Edvin, om också
du har varit med om denna rara och hedrande present?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
