Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
barn och just stod i begrepp att krossa dess lilla hufvud
mot hjulskenan, då jag med lyftad sabel smög mig
fram, ryckte barnet ur hans hand och med ett kraftigt
hugg klöf hans egen nedriga ryss-skalle.»
»De satans ryssarna!» mumlade öfversten, »det där
var förskräckligt . . .»
»Ja, öfversten må väl säga det. Innan någon af
röfvarhopen riktigt märkt, hvad som passerat, kastade
jag mig upp på en häst, som troget kvarstod vid sin
fallne ryttares lik, och jagade i sporrstreck därifrån med
barnet på min arm. Ingen brydde sig om att förfölja
mig. Troligen tyckte de bättre om att få ärfva den
döde kamraten, som bar flera guldkedjor om halsen, än
att förfölja en person, som endast sparat dem det
besväret att mörda ett litet oskyldigt barn. Jag kom
således lyckligen undan, och fram på dagen anlände jag
till en bondby, sjuk och eländig. Jag kände redan
bedröfliga förebud af att mitt eget barn, lians barn,
icke skulle få lefva, men så mycket mera tackade jag
Gud, att han beskärt mig det barn jag räddat från
döden, och hvilken räddning jag ansåg som en vink
af försynen, i hvars milda hand jag varit ett utkoradt
redskap. Och det främmande barnet lades till mitt
bröst i stället för mitt eget, som var dödfödt. Och det
öfriga vet ni, herr öfverste. Som jag förmodade, att
barnet var katolskt, lät jag döpa det till min tro, men
sitt namn fick hon behålla, ty det visste jag förut...»
»Huru visste du det?» ropade öfversten och reste
sig hastigt upp.
»Kors! minns öfversten ej, att jag visade herrarne
en medaljong af guld, som barnet bar om halseri, då
jag räddade det?»
»Nej, för tusan! Det har jag alldeles glömt, och
det är ändå det allra viktigaste. Har du den ännu?»
»Skulle jag icke ha den!» svarade konstapeln, något
förtrytsamt, och uppknäppte sin pigesch, »se här är den.»
Öfversten ryckte med häftighet medaljongen till
sig och läste dessa ord, som däri voro graverade:
»Mathilde née 29 Juillet 1813.» Därefter utbrast
han: »Underbara försynens skickelse; flickans fader är
funnen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
