Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
lättade sig med en ström af ljufva, smekande ord på
detta sköna språk, som däraf äger en så stor rikedom.
Långtifrån att vara alldeles okunnig i generalens
modersmål, förstod tvärtom Tilda de flesta af de vackra
benämningar, som slösades på henne, och då nu äfven
hon började med sin silfverröst framstamma en och
annan glosa, som hon i hast kunde minnas, steg
faderns förtjusning till det högsta.
Med blekt ansikte stod konstapeln och betraktade
far och dotter. Hon sammanknäppte händerna, det
ryckte i ögonlocken och tvenne stora tårar rullade
utför hennes kinder. Stackars konstapeln l En annan
än döden hade tagit hennes glädje.
Generalen såg dessa tvenne tårar, som sade så
mycket, och ban sprang genast upp för att tolka sin
tacksamhet, sedan han till någon del fått gifva luft åt
sin faderskärlek. Länge höll han konstapeln omfamnad.
Det var en icke så oäfven, ehuru högst besynnerlig
grupp: hjälten från kejsartiden och hjälten i stubb, så
skilda i kön och yttre värdighet, så lika i kärlek, mod
och ädelmod. Därtill båda med hedrande ärr på
pannan, hvilka af en besynnerlig slump hade ungefär samma
längd och sträckning. Konstapeln hade under kampanjen
i Belgien lärt sig tämligen bra franska och hvad hon
dessutom icke förstod af generalens ord, tolkades af
öfversten.
»Hjältemodiga och förträffliga kvinna!» talade
generalen och k var höll konstapelns hand i sin, »ja,
jag må väl säga tappre kamrat, ty krigare äro
bröder; er konung gaf er i dag ett vackert bevis på sin
högaktning för er sällsynta dygd. Jag såg det med
nöje, men föga anade jag då, att ni var den person,
hos hvilken jag står i den omätligaste tacksamhetsskuld.
Ni har icke allenast räddat min sköna flicka från döden,
utan äfven från nöd och vanära, hvari hon kunde
hafva sjunkit, om hon fallit i mindre ädla händer.
Ni har vårdat hennes barndom och ungdom med den
ömmaste moderskärlek, ni har lärt henne att älska
dygden, då ni föregått henne med ert eget förträffliga
exempel - ni har, med ett ord, i dag gjort mig till den
lyckligaste människa under solen, Huru skall jag kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
