Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
»Nå, jag visste väl, jag, att du icke länge kunde
vara ond på din egen Hortensia, sådan yrhätta hon
också är!» utropade den glada flickan och klappade
med sina små hvita händer. »Men sätt dig nu här
bredvid mig på vår vanliga gamla hvilosten, så vill jag
till godtgörande af mitt fel för dig aflägga en liten
bikt. Du ser på mig med stora ögon och tror visst,
att jag har en kärleksaffär att anförtro dig, men så
långt är det icke kommet, ty for mig, olyckliga, är
ännu »lifvets skönaste gåta olöst». Nej, förlåt mig nu
igen, att jag begagnar dina ord, men de klingade så
hjärtans roligt i mina oinvigda öron. Se så, nu vill
jag vara allvarsam, liksom i pensionen, du minns, den
gamle franske språkmästaren under sista kvarten af
lektionen. Nåväl, du är själf en lycklig, älskande och
älskad fästmö, du drömmer ständigt om idel
lycksalighet, som också ingen förtjänar i högre grad än du,
goda, svärmande flicka! och som jag rned full säkerhet
tror mig veta, att jag är din bästa vän, näst honom,
gudbevars! så finner jag det icke underligt, att du vill
unna mig samma lycka, hvaraf du är i så rik
besittning - ja, att du till och med vill påtruga mig
densamma. Vi harmoniera i allt, utom då vi komma
på det olyckliga kapitlet om kärleken, öfver hvilken vi
hysa tämligen motsatta åsikter, men du misstar dig på
det högsta, om du, dömande efter mina ofta obetänkta
och skämtande uttryck, tror, att icke äfven mitt lilla
hjärta är mäktigt af någon varmare känsla för någon
af det »motsatta könet», som tanten i Irvings
Alhambra uttrycker sig. Du vet bäst, att jag icke är
främmande för vänskap, och hvarje bröst, som kan hysa
vänskap, är också tillgängligt för kärlek. Denna lilla
bekännelse kan jag gärna göra, ty den blir ju »oss
flickor emellan», sorn man säger. Ja, jag känner», och
härvid antog hennes nyss leende och skalkaktiga
ansikte ett allvarsamt, nästan högtidligt uttryck, på samma
gång det färgades af den blygaste, jungfruliga
purpur-rodnad, »jag känner, att jag skulle kunna älska
innerligt och varmt och troget, ehuru jag ännu icke sett
någon man, som kunnat rubba mitt sinneslugn. Ser
du, jag vill bli kär på min alldeles egna fason. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
