Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
vill, att kärleken skall vakna vid första blicken,
blixtsnabbt och genom ett trollslag, liksom mellan Romeo
och Julia, ty jag tror af hela min själ på det första
intryckets vikt och varaktighet. Du ser således, att äfven
jag har mina svärmiska idéer, och Gud vete ändå, om
icke mitt sätt att få mitt öde afgjordt är det klokaste,
då det nu engång för alla af skaparen är bestämdt,
att kvinnan skall förljufva mannens dagar. Eller är
det ej, uppriktigt sagdt, vida sämre att väga och väga
förtjänster och fel om hvarandra på beräkningens lumpna
vågskål, att låta förståndet oupphörligen dagtinga med
hjärtat och att slutligen, liksom en belägrad fästning,
besluta sig för ettdera af de tvenne enda villkor, som
finnas: kapitulera eller afslå stormen genom ett raskt
utfall. Och hvad är väl den kärlek, som kommer så
där småningom? endast en sömnig, omorgnad känsla,
som man under tillbedjarens ögon arbetat sig till
liksom på dagsverke; ty nattens rö har den naturligtvis
icke kunnat störa. Nej, jag upprepar ännu en gång,
att mitt hjärta vid första anblicken skall säga mig:
han och ingen annan! Skulle nu denne han icke
vara »å prendre» eller icke å sin sida kunna fatta
tycke för mig, så vill jag dock i förtreten blifva det
första intrycket trogen och med Guds hjälp lefva och
dö som ungmö. Här har du nu, goda Agnes, min bikt.
Hvad säger du i din väl vishet därom?»
»Att den är högst egen och besynnerlig, liksom
alla de idéer, som uppstiga i ditt lilla kapriciösa
hufvud. Men till en viss grad gillar jag dina åsikter om
första intryckets makt. O, min vän, när jag första
gången såg in i min älskade Rudolfs brinnande öga,
som så innerligt och uttrycksfullt var fästadt på mig,
då genomkorsades mitt högt klappande hjärta af tusende
stridiga...» Här tvärtystnade den vältaliga fästmön,
ty hon märkte vissa ofrivilliga ryckningar på
Hortensias läppar, som förebådade ett annalkande utbrott.
Hastigt vände hon sitt rodnande ansikte åt sidan samt
sade efter några ögonblicks förlägen tystnad:
»Men säg mig först, huru den afundsvärde man
bör vara beskaffad, som skulle så där, ett, tu, tre kunna
vinna din kärlek.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
