Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
»Det har jag ännu icke så noga uppgjort med
mig själf, och det är tid nog, ty kommer dag,
kommer råd. Men litet grand kunna vi dock skärskåda
honom, då vi icke hafva annat att göra. Först och
främst bör han se någorlunda bra ut, ty då jag har
den lyckan eller olyckan, hvilket man nu vill kalla det,
att vara rik, vill jag åtminstone hafva något för mina
pengar, som kan synas för hvar och en. Sedan skall
han vara munter, kvick och glad, så att han tager
allting, äfven det tungsamma äkta ståndet, lätt och icke
visar mig en rynkad panna, som jag fruktar värre än
döden. Slutligen skall han vara godlynt (ehuru det
ingalunda skadar, om han skulle visa sig litet smått
rasande emellanåt), så att jag må kunna älska honom
af hjärtans lust såsom mitt allt, då jag hvarken har
föräldrar eller syskon i lifvet.»
»Säg icke så, älskade Hortensia l» förebrådde
blondinen, »är icke min far äfven din far, och är icke jag
din Byster?»
»Din far, goda Agnes, är en förträfflig man och
den bäste bland förmyndare, ty han har engång för
alla förklarat, att han aldrig tänker att blanda sig i
mitt hjärtas enskilda affärer, i den händelse jag skulle
få några sådana; - han älskar mig lika mycket som
sina egna barn, och du har alltsedan barndomen
varit mig den trognaste syster, men lika högt, som du
sätter din verklige älskare öfver allt annat på jorden,
lika högt får väl jag lof att sätta niin inbillade, hvilken
jag gärna vill förlåta ett halft tjog mänskliga svagheter,
om han endast besitter de egenskaper, som jag nyss
uppräknat. Men, kors i all världen! hvad är det, som
ligger och blänker där på vägen?» - och härvid
uppsteg den lifliga flickan, skyndade till andra sidan af
landsvägen och återkom på ögonblicket, hållande en med
klämmare försedd, röd saflfiansplånbok i handen.
»Ett fynd, Agnes! ett fynd!» utropade hon,
dansande af glädje; men plötsligt förde det goda hjärtat
henne till eftertanke, och hon tillade med betydligt
nedstämd ton: »men det är ju stor synd om den, som
tappat denna plånbok. Jag tycker, hvad han skall
blifva ängslig, då han märker förlusten. Gud ske lof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
