Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
kampar, som trenne veckor förut med dyra, heliga eder
försäkrades vara endast i tolfte året, räknade nu sina
modiga tjugufyra vintrar, och den ena af dem hade
till och med redan ljutit spilte-döden och därigenom
lyckligen blifvit befriad från vidare marknadståg.
Skojaren med döda hästen var i följd häraf alldeles ursinnig,
och han utgöt på sin värde confrater i rikt mått allt
det vederstyggliga, som sjöd i hans vredes käril. Men
denne, som var särdeles belåten med sin handel och
därför mindre än vanligt känslig för förolämpningar,
sökte att tala ur en fogligare ton och gick slutligen så
långt i liberalitet, att han bjöd sin modståndare jämte
de dem närmast omgifvande på en kanna af herr
Spösteds kummin såsom ett tacknämligt försoningsoffer.
Vid denna hyggliga propos tystnade skojaren med döda
hästen ögonblickligt, stack med en satanisk blick den
tunga blypiskan under rocken och framgick till disken,
bakom hvilken herr Spöstedt, en liten trindlagd man
med stor kopparnäsa och små lurande ormögon, flink
som en ekorre rörde sig bland bleckstop och glas.
For-soningsglaset tömdes under högtidliga eder, därpå ett
till, och så ännu ett, men just som skojaren med
lefvande hästen lutade sig fram för att fylla det fjärde,
träffades hans hufvud bakifrån af ett så kraftigt slag
från skojarens med döda hästen blypiska, att han
ögonblickligt föll ned på golfvet. Ursinnig af rus och vrede
kastade sig nidingen öfver den så lömskt slagne utan
att däri hindras af de kringstående, som visade en
förunderlig, men tyvärr ganska vanlig likgiltighet, och
högst tvifvelaktigt är, om skojaren med lefvande hästen
undkommit med lifvet, såvida icke en reslig, kraftfull
man med långa, svarta mustascher i detsamma inträdt
och hastigt som tanken med ena handen fattat
vålds-verkaren om strupen, under det han med den andra
ryckte till sig den hvinande piskan.
»Blygens I icke», ropade den reslige mannen, som
var en resande, »blygens I icke, edra lymlar, som stån
här med armarna i kors och gapen, då en människas
lif är i fara?»
»Dä kommer inte oss ve’», sade en.
»Dä angår dej inte», sade en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
