- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
248

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

ning, men hastigt for han upp och utropade: »Ha! Nu
minns jag! Jag måste hafva tappat plånboken, då jag
gaf den fattiga kvinnan med lilla barnet där borta i
backen en hacka. Du kommer ju ihåg det, pojke?»

»Ja, nog hugsar ja’, att harrn to’ upp ena röer
taskebok ...»

»Och sedan stack jag den troligen mellan kläderna
i stället för i fickan, så att han halkat ut. Anamma
dessa skakande bondkärror!»

»En bondkärra vore väl ändå god att ha nu, det
är säkert», mumlade herr Spöstedt grinande.

»Hvad säger ni?» röt den resande.

»Jo, jag säger, förstår sig med all möjlig
appro-bation och utan att utsätta mig för vidare ogentilheter
från herras sida, det är säkert, att det ser liksom litet
konsteljöst ut med herrn, det är säkert. Hur långt
tror väl herrn, att en resande, som vågar att skälla
och slåss i ett konstschittutonellt land kommer utan
pengar och pass? Icke en tum, det lofvar jag, det är
säkert.»

Återigen måste vår resande tyst medgifva, att den
lagkunnige herr Spöstedt till en viss grad hade rätt,
och han bet sig i läpparna af förargelse.

»Men på dä härna viset får la ja inga
skjuss-pengar?» sade skjutsgossen, gråtande af full hals.

»Gråt icke, min stackars gosse!» sade den resande,
»du skall nog få ditt ändå. Hör, gästgifvare! lämna
mig några riksdaler mot pant af denna guldring, som
för mig har ett tusenfaldt större värde.»

»Ne-nej, jag lånar aldrig ut på pant och har
dessutom inga pengar, det är säkert», sade den säkre herr
Spöstedt. »Men efter min värdaste herre blifvit gentil
igen», tillade han med ett falskt grin, »vill jag genast
skicka efter en hederlig och hjälpsam man, som kan
hjälpa herrn härifrån, det är säkert. Jag är mycket
räsonnerlig af mig, bara jag bemötes med den
gratifi-cation, som tillkommer en medborgare i ett upplyst
tidehvarf, det är säkert. Men hade jag själf pengar,
så försäkrar jag, att jag skulle hjälpa herrn själf, det är
säkert», och härvid försvann den värde herren, efter
hvilken vår resande slungade en blick af det djupaste förakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free