Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
dyrbart. Han var nämligen en skicklig
karikatyrtecknare och något litet poet »dazu». Alla hans samlingar
i dessa båda, konstgrenar voro förvarade i portföljen,
och han beslöt att, så fort dager vardt ljus, göra allt
möjligt för att aterbekomma sin förlorade skatt.
»Penningarna», tröstade han sig själf, »ger jag god dag, de
voro också gudskelof efter vanligheten icke många och
så genombarkad i vigilans, sona nöden tvingat mig att
blifva, skall det väl lyckas mig att få lån af någon
officer häromkring, då jag själf är en mustascherad
trotjänare. Men portföljen l portföljen! - Ack!
jag-må väl ropa som högstsalig kejsar Nero: hvilken stor
konstnär dör icke i mig! - eller rättare i min
portfölj», tillade han och log för sig själf. »Men fan må
sörja och icke jag! Det har aldrig varit min sak!
Nu vill jag försöka att hvila, huru hårdt mitt läger
också är, men då patriarken Jakob i sin ungdom kunde
nöja sig med en sten till hufvudgärd, bör väl en
kappsäck kunna vara god nog åt mig. Men bara jag icke
drömmer om den fördömde gästgifvaren. Honom skall
jag hålla efter i morgon, det är säkert, sorn han själf
säger, den skurken.»
Med denna berömvärda föresats kastade sig den
resande på den eländiga soffan, sedan han förut släckt
danken, som brann på stolen. Han hade icke legat
mer än ett par minuter, då han hörde ett sakta
knackande på fönstret eller rättare den lilla gluggen tätt
invid hufvudgärden jämte ett försiktigt framhviskadt:
»Tösst bara, harre lelle! tösst!» Den resande lyfte
sig hastigt och såg ut genom den enda lilla rutan, som
förmörkades af ett stort, bredt ansikte. Men
efterkommande varningen att vara »tösst», frågade han lika
försiktigt: »Hvem är det?»
»A, kors! ja’ ä la Olle i Athen» (detta klassiska
namn hade nämligen 011» s patron, som var en stor
fil-hellen, gifvit hans torp) »dan daringe, som var så
dummer å velie skjuta på harrn i kvällninga.»
»Jaså, är det du, min hedersgubbe! Men hvad
vill du egentligen?»
»Jo, se gästgifarn ä en stor rackare, å urn han
sulle vela göra harrn naket onnt, velie ja bara säja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
