Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
att ja ska hjälpa harm, för ja legger gömder bakum
buska där borta.»
»Tack skall du ha, min hederlige far», sade den
resande leende, »men så farligt är det väl icke. Gå
du och lägg dig, det är bättre.»
»Näj, tack! ja blir la kvar, lell», svarade Olle i
Athen, som med all sin godhet och enfald förenade
mycken håg för det äfventyrliga och farliga. »Ja har
sett messtänkt folk i kväll, å ja ska la passa på dam.
Var nu bara tösster och ropa på Olle, um dä gäller.»
Nu försvann Olle i Athen och gömde sig mellan några
täta buskar vid pass trettio alnar från huset.
»Skulle väl den skurkaktige gästgifvaren kunna
våga att göra mig något ondt?» frågade den resande
sig själf efter denna ^å besynnerligt erhållna varning;
»dock, det är omöjligt i våra lagbundna tider. Krångel
och näsvisheter kan man blifva utsatt för af en sådan
skälm, men handgripligheter, aldrig.» Sömnlusten hade
emellertid flytt, och så tapper vår hjälte än var, kunde
han omöjligen få ihop sina ögon. För att dock
fördrifva tiden med något på det hårda och oangenäma
lägret, började han att i hufvudet sammansätta en liten
munter visa, hvilket ädla göromål också hastigt upptog
den ena kvarten efter den andra, och han höll just
på att bråka sin hjärna med påhittandet af den
»epigrammatiska udden», som alltid bör krypa fram i
slutversen, men som också alltid är så rasande svår att
finna,, då han tyckte sig förnimma några hviskande
röster under sig. Begåfvad med sällsynt fin hörsel,
ansträngde han den nu ytterligare och slutligen lyckades
det honom att tydligen urkilja flera talande, utan att
dock kunna fatta deras ord. Han lade sig därför
försiktigt ned på golfvet och lutade örat mot tiljorna.
Och nu uppfattade han följande:
»Fyra silfverskedar - bandhund - räf kaka -
bonden - knifven i bröstet.» Den röst, som framsagt
dessa ord, hvilkas mening dock ej var så särdeles svår
att fylla, var tämligen brännvinshes och i följd däraf
svår att riktigt höra, men nu höjde sig en annan, som
slog in i disknnten och tycktes tillhöra en ung nyläring:
»Men Silfver-Jan, den rackarn, vill behålla allt för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
