Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
hemlighetsfullt hade det lyckats honom att redan för
flera år tillbaka reda in »jordvåningen», hvilken genom
en underjordisk gång stod i förbindelse med en gammal
förfallen potatiskällare, belägen helt nära intill de buskar,
mellan hvilka den manhaftige Olle i Athen gömt sig.
Denne kristnade atheniensare, så olik de hedningarna
Perikles och Alcibiades, hade från sin post kort efter
midnatt märkt, huruledes tvenne personer med bylten
i händerna smugit sig in i den omtalta potatiskällaren
utan att åter utkomma. Utan att vara särdeles klyftig
af sig, begrep han dock, att här var ugglor i mossen,
och han ingick slutligen med spänd bössa i källaren,
men den var tom. Nu trodde atheniensaren fullt och
fast, att han sett spöken, men som han var ovanligt
orädd af sig, beslöt han att dock stå kvar på sin post,
tills dagen inbröt.
Denna var ej heller långt borta, och aldrig hade
väl vår fångne resande gladare hälsat någon solstråle
än den, som nu letade sig in genom rutan till hans
fängelse. Strax därefter hörde han ljudet af en vagn,
som körde fram och sedan stannade. Han gick nu
sakta till dörren, men då han försökte att öppna den,
fann han den tillbommad utifrån. »Nå nål herr
Spöstedt», sade han lugnt för sig själf och smålog, »jag
kommer nog snart ut, men då kommer du i stället in.»
Hade aftonen varit full af motgångar och förargelser
för den resande, så blef morgonen ännu mera
olycks-bringande för herr Spöstedt, hvars smilande röst nu
hördes i gången utanför:
»Här har jag honom instängd, värdaste herr
kommissarie! Lagen måste hafva sin gång, ’ordning är
halfva lifvet’, och jag tål aldrig minsta oskick i mitt
ästemabla hus.»
»Jag har just hört motsatsen», svarade en sträng
röst! »Men prata nu icke som en käring, utan Öppna
genast.»
»Men jag annoncerar värdaste herr kommissarien
i underdånighet på förhand att negligera sig mot den
ursinniga människans attentioner med hugg och slag.
Tänk, om han vågade förgripa sig mot kommissariens
heliga personlighetsprincip /»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
