Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Vid dessa Lyrensvärds ord blef herr Spöstedts
kopparnäsa gråhvit som en kyrkvägg; men som han var
en snarfyndig herre, hade han oförmärkt upptagit en
liten pipa, som han förde till munnen och uppgaf en
skarp, skärande hvissling. I samma ögonblick sattes
länsmannens pistol på gästgifvarens klappande hjärta:
»Tyst, annars är du dödens», utropade han, »och för
oss genast till röfvarkulan. Jag hoppas nämligen, att
herr baron gör mig sällskap», tillade han och kastade en
betydelsefull
blick på sitt
bälte, hvarur
Lyrensvärd
genast tog en
pistol.
»Röfvare
i mitt
äste-mabla hus l»
jämrade sig
herr Spöstedt,
»hur kan
nådig kommissarien tro ett
så nedrigt
förtal. Jag är
en hederlig
man, det är
säkert, har
f att en vår d ad
execu ...»
Men här afbröts den värde talaren af ett skott,
tätt utanför.
»Hå, det kom från min utpost, Olle i Athen l»
ropade Lyrensvärd, ryckte Spöstedt ur länsmannens
händer och kastade honom handlöst på golfvet. »Låtom
oss skynda till hans bistånd l» och härvid drog han
länsmannen med sig ut genom- dörren, satte för bommen,
och båda hastade till stället, hvarifrån skottet kommit,
där de funno den tappre atheniensaren stående i kallar
-öppningen med den högt jämrande Silfver-Jan framför
sina fötter. »Bra, min raska buss!» ropade Lyrensvärd,
Braun, Samlade berättelser. II. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
