- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
260

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

sade länsmannen, sedan han undersökt såren; »men
bäst hade likväl varit, om det icke blifvit lossadt, ty
det förorsakar bara krångel.»

»Hva’ sulle ja’ la ja’ göra, då han kom rännandes
mot mek med löftader knif?» frågade Olle, »se knifven
legger där än å ä ännu bloiger.»

»Har han sårat dig?» frågade länsmannen.

»Nä, bevars! men dä kan la vara naken aens blod,
för ja’ såg, hur han smög sek in här i natt ma ett
stort bölte i näfven.»

»Då är det han, som gjort inbrott på Snålamåla
i natt och illa sårat den gamle ensamme bonden. Jag
fick underrättelse därom i dagningen, då jag var ute
och fasttog en hästskojare, som legat i försåt för och
mördat en annan hästskojare, kallad Rackare-Sven, på
landsvägen en fjärdingsväg härifrån.»

»Det är ju förfärligt», ropade Lyrensvärd med afsky,
»just dessa båda skojare skilde jag åt här i går afton,
då den mördade höll på att slå ihjäl den nu blifne
mördaren, och detta var själfva anledningen till det
klammeri, hvari jag råkade med gästgifvaren, den
bofven.»

»Det är sant, honom få vi icke glömma bort»,
sade länsmannen. »Sedan vi nu lyckligen och väl fått
dessa tre munsjörerna i säkert förvar, vilja vi med herr
baronens tillåtelse begifva oss till honom, den störste
skurken af dem alla, ty utan tjufgömmare funnes det
mindre tjufvar.» Sedan länsmannen därefter tillsagt
kronorättaren och atheniensaren jämte en mängd gapande
åskådare, som redan hunnit att församla sig, att noga
efterse fångarna, gick han, åtföljd af Lyrensvärd, till
den ordriingsälskande herr Spöstedt, som de funno
sittande på soffan med en förundransvärdt lugn
uppsyn.

»Nå, min estimabla herr Spöstedt», sade
länsmannen till gästgifvaren, »får jag nu först lof att bedja
herrn hafva den godheten att stiga upp och sedan höra
på, hvad jag har att säga. Från kamraterna där ute
kan jag mycket hälsa. De befinna sig så väl
omständigheterna kunna tillåta, och nu återstår endast, att
herrn har den ytterligare godheten att föra mig ned i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free