Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
gästrummen, hvilka jag är rätt nyfiken att få taga i
närmare betraktande. Var så god!»
»Ack, jag olycklige mani» utropade herr Spöstedt
med gråtmild röst, »hur är det möjligt, att sådana
hofvar kunnat insmyga sig i mitt ästemabla hus, utan
att jag haft minsta kommikation därom. Hvar hade
jag mina ögon, hvar hade jag mina ögon!»
»Ja, hvar hade ni edra ögon», sade länsmannen
torrt. »Ni är verkligen mycket att beklaga, stackars
hederlige herre! Dock, skenet är mot er, skenet är
mot er. Men hvad är det?» frågade han hastigt, då
hans skarpa Öga på golfvet upptäckte en liten blå
bomullslapp, som satt fastkilad mellan tiljorna, »denna
lapp har precis samma färg som Kyrke-Pelles
sommarrock, på hvilken jag märkte, att ena skörtet var sönder
-rifvet. Här måste således vara någon hemlig lucka.
Ack l var så alltför graciös att Öppna den, bästa herr
Spöstedt.»
»Lönnluckor i mitt hus! Ack, hvad min värdaste
kommissarie kan vara rolig, då han behagar att skämta!
Nej, jag är en hederlig man, det är säkert, och jag har
ännu aldrig varit straffad för något brott, ehuru ofta
elaka människor sökt att denigrera mig», bedyrade
herr Spöstedt, nyttjande ett beryktadt argusiskt uttryck,
som då ändtligen en gång passade på sitt ställe.
»Å, det begrips l Huru skulle det väl kunna falla
mig in att betvifla herr Spöstedts heder! Men förlåt
mig, att jag är enträgen! öppna luckan, jag ber ju så
vackert.» Då gästgifvåren ännu fortfor att bedyra sin
oskuld, sade länsmannen med en blick på Lyrensvärd:
»Kanske att herr Spöstedt villfar min begäran, om herr
baron tillåter, att jag får tala litet mellan fyra ögon
med honom. Mannen är så blygsam, så blygsam.»
Lyrensvärd aflägsnade sig genast, men, kvarstående
i den mörka gången utanför, hörde han först några
djupa suckar, därefter en sakta jämmer och slutligen
högljudda skrik. Sedan blef återigen allt tyst, och snart
öppnade länsmannen dörren, sägande: »Det gick som
jag hade uträknat: herr Spöstedts blygsamhet har gifvit
med sig, och han är färdig att visa oss sina gästrum,
ehuru han är mycket ledsen öfver, att de så tidigt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
