Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
morgonen äro ostädade. Nu vilja vi blott tillkalla
vittnen och sedan verkställa Visitationen.»
Som nu troligen läsaren i likhet med författaren
längtar att snart komma ifrån Slagsmåla hemska
gästgifvaregård, torde det blott i korthet behöfva tilläggas,
att vid Visitationen en betydlig mängd af silfver och
andra dyrbarheter påträffades i de väl anlagda
underjordiska gömställena. Rikast blef dock skörden i herr
Spöstedts laboratorium, där han, lyckligare än
forntidens svärmande alkemister, mycket riktigt tillverkade
hela stänger af ädla metaller utaf nedsmält kyrksilfver,
skedar, gafflar m. rn. I detta laboratorium återfanns
äfven den resandes portfölj, som legat ägaren så ömt
om hjärtat. Sedan nu alla vrår omsorgsfullt blifvit
genomstökade och en pålitlig vakt blifvit utsatt till
»gästrummens» ytterligare bevakande, fördes herr
Spöstedt åter upp i ljuset, där kronorättaren mötte honom
med ett par handklofvar.
»Får jag nu bedja min förträfflige herre att draga
på sig handskarna», sade länsmannen, »ty edra fina
och ärliga händer kunde eljes blifva solbrända i hettan.
Vi hafva en lång väg för oss, och skjutsen (pekande
på fångvagnen) väntar redan. Så, bort med krus och
komplimenter, och skynda dig, skurk, säger jag!»
»Hvilken ovärdig behandling mot en fri medborgare
i ett upplyst tidehvarf!» suckade herr Spöstedt. »Jag
är oskyldig, det är säkert, och jag rapelerar till
Aftonbladet, det är säkert. Men min maka, min ömma
maka! hvad hennes hjärta skall lida!» klagade herr
Spöstedt, som var mycket fallen för det sentimentala,
ehuru det var allmänt bekant, att makarna lefde som
hund och katt.
»Å, sörj icke för henne, din tjufstryk!» ropade en
gäll stämma, och i detsamma arbetade sig en kvinna
med ett elakt och ilsket utseende fram genom den
gapande hopen. Jag önskar dig lycklig resa och en
stark profoss, och det har du, för det^du slog mig
i natt. Men jag tvår mina händer i oskuld, för jag
har gudskelof aldrig vetat af dina tjufknep, nej, icke
det bittersta.»
»Har du icke?» vrålade herr Spöstedt med gnist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>