- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
265

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

265

»Denna inbjudning är min själ icke att försumma»,
hviskade kommissarien i Lyrensvärds öra. »Grefve K**
är den hederligaste och gästfriaste man i hela länet och
fröken Hortensia, hvilkens förmyndare han är, den
vackraste och rikaste flikan. Jag har sett henne vid
en middag på Storeby, ty grefve K** är en sådan
grefve, som äfven gärna ser en länsman vid sitt bord,
blott denne är en bra karl. Baron har alltid varit
damernas älskling, det minnes jag af gammalt, och
hvem vet...»

Lyrensvärd vände sig skrattande bort, och den
drif-tige länsmannen gick att placera sina respektive fångar
på vagnen, därvid han icke glömde att låta paret
Spöstedt, som det också anstår äkta makar, troget sitta
tillsammans; men då Spöstedt ville begagna de ännu
lediga benen för att därmed sparka sin kära hälft,
påsattes honom äfven en black om foten, hvaremot han
väl högt, men förgäfves protesterade. Sedan nu det
hyggliga sällskapet lyckligen var instufvadt, tryckte
Lyrensvärd hjärtligt kommissariens hand efter att hafva
gifvit honom löfte att tillbringa några dagar i hans
hus, hvilket uppehåll äfven var nödvändigt, emedan
kommissarien ovillkorligen måste tillkalla Lyrensvärd
såsom hufvudvittne vid det extrating, som skulle hållas
öfver tjufbandet; och som vår hjälte icke hade
synnerligen brådtom och icke var hindrad af tjänsten, fogade
han sig äfven villigt häri. Därefter sattes
fångvagnen i gång, och då den i sakta mak körde förbi
Lyrensvärd, sade denne: »Nå, adjö nu, min bäste
herr Spöstedt! Tack för godt kvarter och glöm icke
af mig!»

»Nej, det är säkert», svarade herr Spöstedt och
gnisslade med tänderna. Och nu kunna vi med lättadt
hjärta lämna honom åt sitt öde.

Lyrensvärd skyndade nu in för att se om sin
toalett, hvarvid de vackra svarta lockarna omsorgsfullt
ordnades, de långa mustascherna uppvredos på det
fiffigaste, och den uniformssurtouten, som var »född i år»,
pådrogs och pryddes med de blänkande epåletterna.
Som han nu stod där »uppsnyggad», utgjorde han den
fullkomligaste typ af manlig kraft och skönhet man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free