Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adjutanten.
Berättelse.
Det var en gång en adjutant, som, i likhet med
hjältarna i våra trenne snillrika författarinnors så
moderna romaner, var begåfvad med de allra högsta
fullkomligheter. Han hade nämligen vackert, lockigt
hår, söt mun, ännu sötare mustascher och därtill de
gudomligaste ögon. Han kunde spela piket med
öfversten, förstod att hjälpa öfverstinnan i lösandet af
charader och logogryfer, formerade mästerligt guvernantens
pennor samt ritade de allra täckaste symönster åt unga
fröken. Om man summerar alla dessa olikartade talanger,
behöfver det väl knappt tilläggas, att vår adjutant
var en förklarad favorit i öfverste Ehrenhjelms hus, uti
hvilket han till följd af sin tjänstebefattning var ständigt
boende. Det var också ett hus, där man kunde trifvas,
ty öfversten, en gammal rättfram hedersman, var mycket
sällskapslik, och hans stora förmögenhet gjorde, att
han hvarken behöfde spara på mat eller vin, hvaraf
följer som corollarium, att han icke saknade talrika
besök. Öfverstinnan, som varit hoffröken hos högstsalig
prinsessan Sofia Albertina, men, kvinnligt
uppoffrande, lämnat palatset vid Gustaf Adolfs torg för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
