Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand, »att ni i mig har den mest tillgif na och varma
vän - att ni har en ...»
»Blott en sak», afbröt henne Sebastian med en
djup bugning, »skulle kunna förmå mig att icke för
alltid begagna mig af ert ädelmodiga tillbud.»
»Och hvilken då?»
»Jag kunde ju t. ex. ändtligen en gång bli kär
och få det infallet att gifta mig.»
»Gifta er? store Gudi hvad säger ni?» ropade
öfverstinnan bleknande. »Kanske, kanske ni redan är
... är engagerad?»
»Nej, ty värr I Men jag säger blott, att det kunde
hända, och då är jag naturligtvis ej längre en passande
gäst härstädes.»
»Ack!» sade öfvers!innan med smäktande öga,
»tänk icke på något sådant. Tro mig, äktenskapets
stig bär mera törnen än rosor. Nu är ni fri och
lycklig. Ni har vänner, som alla älska er varmt. Lef för
dem, liksom de vilja lefva för er!»
Öfverstinnan talade väl här i pluralis, medan hennes
blick bestämdt påminte om singularis. Ingen under
således, att vår hjälte befann sig i en brydsam
förlägenhet, ty nog måste det vara bra kvistigt att älskas
af mor och dotter på en gång. Ehuru ej just fri från
behagsjuka och sprättaktighet, var han dock en i botten
hederlig och ofördärfvad yngling, med fin känsla för
det tillbörliga. Denna känsla kom honom nu att rodna
liksom Josef inför Potifars hustru, och ur stånd att
svara något på öfverstinnans tvetydiga ord, tillgrep han
för att dölja sin förvirring ett annat medel,
otvifvelaktigt det sämsta han kunde välja: han fattade
nämligen hennes hand och kysste den ödmjukt. Mera
behöfdes ej för att få den mogna frukten att falla i hans
armar under ett smäktande utrop af: »Ack,, Sebastian!»
Ögonblicket därefter hördes från dörren ett smärtsamt
»Ohl», och då Sebastian förskräckt såg dit, fann han
Emma stående likblek, ännu med nyckeln i hand.
Öfverstinnan, kanske ej så alldeles ovan vid
öfverrask-ningar, hade en utomordentlig presence d’esprit, hvilket
hon nu bäst bevisade, då hon hastigt skrattade till,
som det tycktes, af hjärtans grund, och sade till Emma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
