Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hon är ju vacker, bildad och älskvärd, och
hvad hon har för ’ en gudomlig röst sedan! Jag kan
aldrig förgäta, med hvilket hänförande behag hon här
om dagen, då jag hade den äran att vara hos
herrskapet, sjöng Söderländskan i Norden af Geijer»; och
härvid började kyrkoherden,, som blifvit helt upprymd,
att sakta gnola:
Stundom äfven vaken drömmer jag
Under nordens kulna vinterdag.
Ögat känner sig från ljuset stängdt,
Men jag tänker, hvad jag fordom tänkt.
»Jag var idel öra», fortfor han därefter, »och det
smältande, vemodiga uttryck, den varma, innerliga
känsla, med hvilken hon sjöng slutstrofen: Lär, o lär
mig att försaka - rörde mig nästan till tårar. Ack,
hvad ville jag icke gifva för att dagligen få höra denna
änglaröst!»
Ett ljus gick upp för Sebastian. »Denna önskan
är lätt uppfylld», sade han leende, »ja, ingenting är
lättare. Ni behöfver ju blott begära hennes hand.»
Den hederlige läskarlen blef röd som en kokt
kräfta. »Tror ni ... tror ni verkligen, att det skulle
lyckas?»
»Ja, ta mig fan tror jag icke det! Elt så godt
anbud försmår aldrig en flicka, som sett sin glada vår
och en god del af sin mogna sommar försvinna. Hon
skall skänka er sitt hjärta och tacka Gud till, för att
hon blifvit af med det. Således en skål för kärleken!
En skål för Amanda!»
De båda herrarne klingade, och kyrkoherdens öga
gnistrade eldigare än drufvans saft. Därefter sade han:
»Jag är er på det högsta förbunden, som ingifvit mig
ett så ljuft hopp. Ensamheten här på landet blifver
mig odrägligare med hvarje dag, och jag har redan ett
par månader burit mamsell Amandas bild i mitt hjärta.
Men», tillade han sorgset, »jag har hitintills nästan
aldrig umgåtts med fruntimmer och, ehuru jag alltför
väl vet, huru en kärleksförklaring bör vara, känner jag
dock på mig själf, att det skulle bli mig omöjligt att
muntligen framställa den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
