- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
301

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

301

»

»Kors! jag ser, att både värden och värdinnan
aflägsnat sig. Får jag bedja herr kyrkoherden taga
plats?»

Båda satte sig i en fönstersmyg, na en vår hederliga
kyrkoherde var lika stum, ehuru hans ögon började
spela litet lifligare.

»Hvilket rysligt yrväder!» fortsatte guvernanten
och såg ut genom fönstret. »Hvad det på en sådan
dag kännes ljuft och fridfullt att hafva ett varmt hem!
Ja, Gud ske lof för hemmet här och där!» tillade
hon, synbart rörd af dessa ord, dem mamsell Bremer
sedan nyttjat.

»Ja, Gud ske lof!» instämde kyrkoherden, och
detta var den första gnista, som hennes stål lockade
ur hans flinta.

»Trifves ni i ert nya hem?» frågade därefter
Amanda och såg ned på golfvet.

»Ah, ja ... men . . . men ...»

»Det felas måhända någonting ännu», sade hon
tämligen rakt på saken och lekte härvid småkokette-
rande just med det fingret, där förlofningsringen plägar
anbringas.

»Ja, jaa . . .», stammade prästen, »men . . . men ...»

»Det var då en ohjälplig karl!» tänkte Amanda.
»Han låter ju mig sitta här och fria. Gud nåde mig
för de lärda! Men jag måste väl hjälpa honom på
trallen.»

Hon fällde till den ändan sin näsduk på golfvet,
och då både hon och hennes stumma friare lutade sig
ned för att upptaga densamma, föll kyrkoherdens bref,
hvilket hon förvarat i barmen, liksom händelsevis
därur.

»Ack Gud! detta bref!» ropade hon, i det hon
reste sig upp, och dolde med handen sitt rodnande
ansikte; »ni ser där ...»

Nu "kunde friaren honettement ej längre tiga.
Hastigt lossades hans tungas band och lik Zackarias i
skriften hof han sin röst, talade och sade :

»Ja, jag ser den skrifvelse, i hvilken jag varit nog
förmäten att anhålla om en himmel på jorden. Ni
har icke blifvit förtörnad öfver dess innehåll, utan med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free