Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
nog, hufvudsakligast af en ung babian och ett halft
tjog hungriga vargar.
En afton sutto damerna vid sitt arbete, och
Sebastian höll dem sällskap. Samtalet, hvilket för det
mesta underhölls af öfverstinnan, hvälfde sig kring
hvarjehanda. Slutligen sade hon, att hon på flera
släktingars enträgna begäran ämnat sända Emma till
Stockholm fram på våren, sedan mamsell Amandas
bröllop försiggått.
»Hon kan där evertuera sig i musiken», tillade
hon, »och hvem vet, äfven göra ett godt parti.»
Vid denna oväntade nyhet bleknade Sebastian och
såg frågande på Emma; men det tycktes på henne,
som hon knappt gifvit akt på sin styf mors yttrande,
ehuru det så nära rörde henne själf. Hon satt tyst
och orörlig, liknöjd för allt. Öfverstinnan fortfor med
en särdeles uttrycksfull blick på Sebastian:
»Vår krets blir väl då mycket minskad, men jag
hoppas, att vi ändock skola komma att trifvas i vår
enslighet, eller hur, herr baron?»
»Ni, fru öfvervinna, som har en ädel make, så
värd all er omsorg och kärlek, bör nog kunna vänja
er vid saknaden, men kanske icke så lätt jag, som,
själf ung, älskar att se ungdom och - okonstlade
behag.»
Öfverstinnan gaf Sebastian en blick, som ingalunda
var nådig och sade med häftighet:
»Jaså, jag visste icke, att ni var en så stor
beundrare af ungdomen.»
»Jag älskar ungdomen», svarade Sebastian med
värma, »emedan den ej vet af några egennyttiga
afsikter, emedan dess uppsåt vanligen äro rena . . . men
jag älskar den synnerligast därför, att den- har en varm
känsla för de plikter, som religion och uppfostran lärt oss
anse som heliga... Själfva förvillelserna hos ungdomen
kan man icke annat än förlåta: de härleda sig vanligen
från stundens öfverilning och ångras genast/ då
däremot den mera mognade ålderns äro frukter af en
öfverlagd plan och utgå från ett hjärta, som redan är
fördärfvadt och hvars begär måste tillfredsställas till
hvad pris som helst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
