Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Öfverstinnan såg ned, förvirrad, men för första
gången på mycket länge gaf Emma Sebastian en
bifallande blick. Hvad denna blick gladde hans hjärta!
Den uppvägde tusende gånger öfverstinnans onåd,
hvilken han nu säkert trodde sig hafva förvärfvat. Men
öfverstinnans förvirring räckte ej länge. Hon började
genast att skämta öfver Sebastians predikareton, och
en hastig sidoblick på Emma och guvernanten tycktes
liksom vilja säga honörn, att hon förstod, hvarför han
nyttjat densamma.
»O, du förblindade!» tänkte Sebastian, och härvid
inträdde öfversten, bärande i handen en med posten
ankommen affisch, tillkännagifvande, att herrar Leo
Leonetti och Rolando Cacadorini, »som i de flesta af
Europas hufvudstäder och inför flere kongl, majestäter
haft nåden att med utomordentligt bifall förevisa sitt
ovanligt rika menageri, bestående bland mycket annat
af ett rysligt stort lejon från Numidien, en utsökt väl
tecknad tiger från Bengalen, en stor silfverbjörn från
Hyrkanien, en förfärlig elefant från Kafferlandet (i
förstånd nära liknande en människa), jämte ett förut
aldrig härstädes sedt rikt sortiment af apor,, babianer
och andra sällsynta djur och fåglar - ankommit till
staden V... (där de dock endast ämnade kvardröja
tvenne dagar)» och härmedels uppmanade provinsens
och stadens respektive invånare att förskaffa sig ett
nöje, lika rikt som underhållande.
Öfverstinnan, som aldrig sett någon elefant, beslöt
att resa till staden följande dagen. Emma, guvernanten
och Sebastian skulle följa med, men öfversten, som
sade sig hafva sett nog af vilddjur i sina dagar,
ämnade stanna hemma.
Dagen därpå om eftermiddagen stodo åkdonen
utanför trappan. Då damerna skulle krypa in i
täckslädan, sade öfversten till Emma: »Hvad skall du i
den där trånga kabyssan! Låt Sebastian kuska dig i
sin kappsläda; det friskar upp både sinne och kind.
Inga invändningar, marsch bara!»
»Men, söta du, jag fruktar, att hon kan förkyla
sig», sade Öfverstinnan, som dock snarare fruktade, att
Sebastian kunde bli för varm.
Braun, Samlade berättelser. II. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
