Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Ofverstinnan, som likt de andra förfärad betraktade
det hiskliga djuret, drog sig därunder alltmera
baklänges och kom således utan att veta det med sitt
hufvud helt nära en bur, hvari en ung babian från
»Australien» förvarades. Denna fann ett
utomordentligt behag uti att betrakta hennes granna band- och
blomsterprydda mössa och gjorde i glädjen de allra
besattaste hopp, under det han grinade förnöjsamt på
sitt eget behagliga
vis. Slutligen, icke
nöjd med att
endast betrakta, ville
han äfven känna
sig före och stack
till den ändan ut
sin vackra hand
genom gallret.
Med starka
fingrar fattade han
hastigt som
blixten ett duktigt tag
midt öfver
ofverst-innans hjässa -
drog därpå
handen tillbaka -
och - o, himmel l
den vackra frun,
ortens »lejon»,
stod där kal som
en perukstock, ty
besten hade anammat både mössa och det i många år
ined oändlig omsorg dolda löshåret. Öfverptinnan stod
där, säger jag, nästan utan besinning, slät som en
kavaljersparoll, från hvilken man bortblåst fjunet,
af-löfvad som det förbannade fikonaträdet; ej ett hår
fanns på hennes hufvud. Men då alla blickar riktades
på henne, då alla munnar drogo sig till ett försmädligt
löje, fattade hon plötsligen hela höjden af den smälek,
som låg i den olycksaliga upptäckten. Hon uppgaf
ett gällt skri, kastade schalen öfver sitt hufvud och
föll vanmäktig i guvernantens armar. Med Sebastians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>