Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
riktigt blifvit lösgjord, började att sjunka och draga
den med sig.
»För allt hvad heligt är, skynda, skynda!» ropade
Sebastian, för tredje gången utkastande det räddande
snöret, men Emmas stelnade händer förfelade nu att
lika lyckligt som förut fatta detsamma, och ögonblicket
därpå föll slädan alldeles öfver åt andra sidan.
»Himmelske Gudi» utropade Sebastian och kastade sig hals
öfver hufvud med den lösgjorda fimmerstången i hand
i den djupa vaken. Det lyckades honom efter de
djärfvaste ansträngningar, under hvilka han ^sargade sig
mot de hvassa isstyckena, att uppnå slädan, att fatta
Emmas framsträckta armar och att slutligen lyfta henne
därur. Med den dyrbara bördan i sina armar,
började han det förfärliga återtåget, men hindrades därvid
betydligt af Emma, som krampaktigt fattat om hans
hals. Flere gånger var han på väg att följa de dykande
isstyckena till botten, men kärleken ingaf honom en
jättes krafter, och han uppnådde lyckligt det ställe,
där isen var fast och hvarest en bonddräng, tillkallad
af öfverstinnans och guvernantens gälla rop, var honom
behjälplig att upplyfta Emma. När han nu var i
säkerhet, såg han efter slädan: den var försvunnen
samt kusken och hästarna med den. Med bondens
tillhjälp fördes nu damerna till ett vid den närbelägna
stranden liggande hemman. Själf bar han Emma i
sina armar. Hennes ögon voro lykta och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
