Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Misstaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
steg med upplysningen, men salige äro de, som icke se
och dock tro.»
Jag fruktade med skäl, att Gustaf i häftigheten af
sin hänryckning skulle komma ur koncepterna, men
hastigt ihågkommande mina lärdomar stammade äfven
han några ord om »öfverraskning», »förtjusning» o. s. v.
»Det må så vara!» - fortfor hon. - »Jag vill
tro dig, fast det ännu förefaller mig så besynnerligt
som en dröm. Men du kan aldrig tro hvilka mörka,
mördande tvifvel uppstego hos mig. Jag ansåg mig
öfvergifven, föraktad och var nära död, då din kyss
återkallade mig till lifvet.»
»Min kyss?» frågade han, som det tycktes något
missnöjd.
»Ja visst!» - suckade hon och strök lockarna ur
Gustafs höga panna, på hvilken ett litet moln lägrat
sig. - »Ja visst, men den var ej heller särdeles öm.»
Gustaf, som åter besinnat sig, återtog sin gamla
roll och började reparera sitt fel på ett sätt, som väl
blidkade henne, men lände till föga heder för mig.
Slutligen efter en myckenhet förälskadt ordregn
och försonings-glam, som gjorde mig litet afundsjuk
och mycket otålig, skred Leonora till berättelsen om
orsaken till sin oförmodade ankomst. Den var följande:
Hennes far, som kanske anat något oråd, hade denna
eftermiddag förkunnat henne, att hon skulle åtfölja
honom på den tillämnade resan, då han ville föra
henne till en släkting på landet, hos hvilken hon skulle
tillbringa vintern. Sådant var henne numera omöjligt
(och härmed öfvergöts till och med halsen af
purpur-rodnad). Men hvad skulle hon göra? Hennes enda
förtrogna i denna sak, kammarpigan, var under någon
förevändning bortskickad till faderns landtställe. Ensam,
utan råd och hjälp, var hon nära förtviflan, då hon
hastigt fattade det beslutet att själf uppsöka sin älskare
och finna räddning i hans armar. För att utföra detta,
låtsade hon ett litet illamående och gick på sina rum
för den öfriga delen af aftonen. Men så snart mörkret
inbrutit, smög hon sig ut och, som vi redan veta,
lyckades det henne äfven att finna sin älskares boning,
endast att hon i förstugan gjorde ett litet misstag på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
