Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Misstaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
men som flykten, gynnad af mörkret, försiggått alldeles
obemärkt, fick han här föga eller ingenting veta. Hans
efterspaningar voro fruktlösa, och om några dagar var
händelsen glömd af alla, utom af honom och mig.
Men nu inträffade en händelse, som ryckte mig
långt från skadeplatsen för denna lilla berättelse. En
vecka efter de älskandes flykt erhöll jag min konungs
befallning att hals öfver hufvud åtfölja en beskickning
till ett främmande hof. Som det nu var mig omöjligt
att invänta några underrättelser från målaren, skref jag
före min afresa till honom och bifogade i brefvet de
råd, jag kunde gifva, och de kontanter, jag kunde
undvara. Äfven uppdrog jag åt några af mina
förnämare vänner att göra sitt bästa för att småningom
stilla den bedragne faderns harm och om möjligt vinna
hans samtycke till de älskandes förening, utan att dock
för honom nämna hvarest de funnos. Detta var allt,
hvad tid och omständigheter tilläto mig att göra.
Kort efter min ankomst till det främmande hofvet
utbröt ett länge väntadt krig med en af dess
grannstater. Törstande efter äfventyr som jag var, beslöt
jag deltaga däri och erhöll äfven en förmånlig
anställning. Nära tvänne år förflöto nu, dels under fälttågets
tummel, dels på sjuksängen efter en svår blessyr,
utan att jag under denna tid fick höra något om de
älskandes öde.
En vacker junimorgon, några dagar efter
återkomsten till fäderneslandet, rullade jag i min kalesch
genom en af Stockholms tullar. Länge njöt jag af det
friska och upplifvande, som en nordisk sommarmorgon
har att erbjuda, och uppstämde med lärkan min hymn
till det höga väsende, som så underbart ledt mig genom
farorna för att ännu en gång låta mig andas luften
från fosterlandets berg. Ur dessa ljufva drömmar
väcktes jag till en lika ljuf verklighet af - kusken, som
ropade: »Där!» i det han med piskan pekade på ett
litet, oändligen täckt landtställe, beläget endast ett
boss-skott från vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
