Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en half timmes väg kom vår resande till en
gästgifvaregård, där han körde in för att fodra sin häst
samt äfven förpläga sig och Garmer, medan
middagsstunden nu var inne. Han mottogs med mycken
beställsamhet af gästgifvaren själf, med hvilken han
tycktes vara gammal bekant och som visade honom mycken
vördnad,
»Hvar får jag gå in, fader Börje?» frågade gubben
med en vänlig nick och ett duktigt handslag.
»I rummet till vänster, herr major. Min gumma
har väntat herr majoren hela dagen och har allt i
ordning. Själf knäppte jag en hare i går, som nu som
bäst svänger kring spettet. Min gumma och jag veta
intet rarare främmande än majoren, icke landshöfdingen
en gång.»
»Tack, fader Börje! tack, godt folk! Kom in till
mig, sedan min gamla kamp fått hvad han behöfver,
så skola vi smaka på de våtvaror jag har med mig
från sta’n.»
Den gamle majoren framtog nu ur den så kallade
drummeln på kärrsätet ett krus och en butelj samt
gick in, åtföljd af den hoppande och dansande Garmer,
som mer än väl visste, hvad ypperlig traktat, som
väntade honom hos gästgifvarmor. Denna, med
uppvikt förkläde och blossande kinder, mötte också majoren
redan i förstugan och förde honom under många ursäkter
för att hon »såg så ut» in i en liten treflig kammare,
där ett bord med det renaste linne redan stod dukadt.
»Duka för Börje också, mor Anna lilla», sade
majoren, då han märkte, att endast ett kuvert var
framsatt. »Detta har väl jag nu sagt till om snart
hundra gånger.»
»För stor ära för min gubbe, herr major»,
ursäktade sig mor Anna, dock med hemlig förnöjelse, och
framtog genast ett kuvert, som låg färdigt på skänken.
»Fan är väl det och ingen ära», brummade majoren.
»Jag tycker, att ett par hederliga gubbar kunna vara
rätt lika goda kålsupare.»
»Majoren är alltid så ’gemen’ och god utaf sig»,
sade den vänliga mor Anna. »Vi längta också
ordentligt, gubben min och jag, efter majoren, då han precis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
