Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
fram! säger jag. Hvarför skall du vara rädd? Tycker
du, att jag ser så farlig ut?»
»Icke just det», svarade gossen och klef dristeligen
fram några steg, »men jag tänkte, jag trodde ...»
»Hvad trodde, hvad tänkte du då?»
»Jag trodde, att herrn skulle bli ond därför, att
jag gaf bort riksdalern, som jag fick af herrn för att
köpa något nyttigt för. Och nu har jag ändå gjort
af med den. . . det var olydigt, men . . . men jag kunde
icke låta bli det», sade gossen och började snyfta.
»Fan besitta! jag tror, du också vill narra mig
att gråta, din byting!» ropade gubben, i det han
hoppade ur och gick fram till gossen, hvars lilla hand
han fattade och ledde honom med halft våld fram till
åkdonet. »Kom nu och sitt opp, så skall du få åka,
ty vi lära ha samma väg, som jag märker. Hvar
bor du?»
Gossen nämnde en by, en half mil från det ställe,
där de nu befunno sig.
»Det passar ju bra; jag skall just där förbi», sade
majoren och lyfte Sigurd upp i kärran. »Vi kunna då
språkas vid under vägen. Se så, är du nu glad igen?»
»Ja, nog är det roligt att få åka. Jag har gått
lång väg i dag och börjar bli trött - och så har jag
mycket brådtom, för se min mor ligger sjuk.»
Gossen berättade nu, att han på morgonen blifvit
skickad till en bruksläkare, som bodde mer än en mil
från hans hem, efter råd och medikamenter för sin
mor, som länge varit sjuklig, men som nu på de
senaste dagarna måst intaga sängen.
Den gode gubben behöfde icke höra mera för att
sätta Svadilfar i hans skarpaste traf. Under vägen fick
majoren ytterligare af gossen veta, att dennes mor
först en lång tid tjänat som kammarpiga hos en rik
brukspatronessa och sedan blifvit gift med hennes kusk,
hvilken dött kort tid efter Sigurds födelse. Hans mor
lefde nu af en liten årlig pension, som tillfallit henne
efter patronessans äfvenledes inträffade död, samt höll
dessutom en skola för barn i byn, emedan hon, för
att nyttja Sigurds ord, kunde läsa »obegripligt snällt».
Majoren erhöll på detta sätt en nöjaktig förklaring så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
