Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
De olikartade händelser, föremål och uppträden,
som mött honom på denna minnesvärda dag, hade
kommit honom att förgäta sin stora, sin rättvisa sorg.
Men nu, då han åter befann sig i stillhet, tog den ut sin
rätt. Majoren sade intet, utan satte endast rned nästan
kvinnlig ömhet den stackars gossen på sitt knä. När
han så suttit några ögonblick, hörde han huru det sakta
knackade på dörren och huru en fin, oändligt välljudande
barnröst därutanför frågade: »Farfar, får jag komma
in och se på den lilla främmande gossen?»
»Gefionl» ropade gubben, som det tycktes
angenämt Öfverraskad. »Herre Gud! huru har jag så länge
kunnat glömma min älskling! Kom in! kom in, mitt
välsignade barn!»
Och in trädde - nej, sväfvade, en sju eller åtta
års flicka af ett på en gång behagligt och besynnerligt
utseende. Ett rikt, korpsvart och krull-lockigt hår
omgaf ett litet rundt ansikte, hvilket, ehuru ovanligt mörkt,
likväl var oändligen täckt, till och med skönt. I
synnerhet voro de stora, eldiga och svartglänsande ögonen
beundransvärda. Munnen, fastän något stor, hade på
samma gång det mildaste och gladaste uttryck.
Ingenting kunde förliknas med symmetrien i hennes växt,
ej heller med behaget i hennes rörelser, då hon skyndade
fram mot majoren, hvilkens hand hon fattade och kysste
gång på gång med glädjestrålande ögon. Därefter
hoppade hon lätt som en gasell upp på majorens andra
knä och satte sig midt emot den gråtande Sigurd, drog
sakta till sig hans hand och tryckte den sedan varmt
mellan sina båda. Gossen såg nu upp, och då flickan
märkte tårarna på hans kinder, slog hon hastigt sina
små runda armar kring hans hals och började själf
att fälla tårar. Så sutto de länge, tysta, gråtande och
omfamnande hvarandra. Detta oväntade deltagande af
en jämnårig måste dock hafva haft en tröstande
inverkan på Sigurd, ty han försökte slutligen att småle,
under det han sakta gjorde sig lös ur den lilla flickans
omfamning. Då log äfven hon.
»Rätt så, min Sigurd!» sade nu majoren. »Denna
lilla flicka skall bli din syster, hennes mor skall bli
din mor i stället för den du förlorat. Gefion är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
