Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
berättat detta jämte mycket annat förmånligt om sin
skyddsling, blef denne, oaktadt sin svarta färg, snart
omfattad med vänskap af alla medlemmarna af Tors
hus och icke minst af Nanna, hvilken Balder å sin
sida ägnade en omsorg, en kärlek, som nästan närmade
sig dyrkan.
Det arf, hvilket tillfallit major Torsson och hvilket
han efter många besvärligheter och tvister lyckats att
utfå samt säkert deponera hos ett ansedt handelshus i
London, befanns vara större, än han någonsin kunnat
föreställa sig, så att han nu kunde räkna sig bland
landets rikaste män.
»Men, min gamle Tor», sade han, »vi vilja lefva
precis som förut: enkelt och arbetsamt. Af den, som
äger mycket, har man också att fordra, att han skall
göra nytta med sina skatter. Jag har därför tänkt att
verkställa odlingar i en vild och vidsträckt trakt norrut,
som jag inköpt för så godt som intet, samt att
därstädes äfven anlägga masugn och järnverk. Därmed,
Tor, kunna vi gagna eftervärlden, hvilket är vår
sakra-menskade skyldighet. Du och jag, dina gossar och
min Balder, äro nog karlar, som kunna gå i botten
med hvad vi föresätta oss; och om än arbetet icke
just betalar sig till att börja med, så är ju detta
vanligtvis fallet med alla nyttiga företag - men oss gör
det mindre, då vi äga mera än vi kunna förstöra ...»
Efter detta beslut och på detta sätt uppstod
Trud-vang. En obebodd ödemark hade inom ett decennium
blifvit förvandlad till ett paradis, fullt af idoghet och
lycka. Tors raska söner, alla tre korporaler och gifta,
skötte odlingarna med outtröttlig flit, och Balder
inlärdes till att förestå bruksrörelsen, for hvilken han
visade en ovanlig håg. Majoren och hans Tor arbetade
ännu alltjämt själfva, då det var brådt, och majoren
gjorde ännu själf sina stadsresor, då källaren befanns
tom. Endast i byggnader, i hästar och boskapskreatur
älskade han att visa lyx. Också voro hans stall och
hans ladugårdar kanske de yppersta i landet. Hvarje
fattig, men bra karl kunde vara säker på hans hjälp;
likaledes de nödställda. Han styrde nästan som en
konung på sitt aflägsna gods, där han var obesvärad
Braun, Samlade berättelser. III. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
