Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
till följd af sitt afrikanska fäderne med förvånande
hastighet växte upp till en blomstrande jungfru. Men
hennes förra glädtighet var försvunnen j och det hände
ofta, att majoren i obevakade ögonblick öfverraskade
henne i tårar. Hans bitterhet mot Sigurd blef då
ytterligare förökad, emedan han mer än väl förstod, att
det blott var för dennes skull, som dessa tårar flöto.
Till denna förbittring bidrog ej heller litet, att Sigurd
genom sin flykt rubbat en af hans älsklingsplaner, den
att en gång få se Gefion och honom förenade. Äfven
Balder led djupt af sin nästan afgudade dotters sorg,
hvars orsak likaledes han insåg; och honom, den af
tacksamhet och tillgifvenhet genomträngde negern,
förekom Sigurds handlingssätt nära nog gudlöst.
Den forna friden på Trudvang hade således, som
vi se, icke obetydligt blifvit störd genom vår unge
hjältes plötsliga afvikande därifrån, men huru mycket
han än försyndat sig, böra vi dock låta nåd gå för
rätt och till en början följa honom på hans första
utvandring i lifvet.
Han hade smugit sig ut i natten, endast
medförande sin kära fiol,, något linne och de pänningar han
kunnat spara af dem, med hvilka majorens frikostighet
försett honom. Hans tårar runno ymnigt, då han sista
gången såg sig tillbaka och därvid betänkte, hvilken
sorgfri lott han frivilligt afsade sig. Men allt detta
måste vika för tjusningen af det framtidsperspektiv,
som hans forna lärare så oförsiktigt för honom
framställt. - »Ack! när jag blott en gång», tänkte han
för sig själf, »förvärfvat ära och rykte, då skall min
välgörare icke allenast skänka mig tillgift, utan äfven
finna sig stolt öfver den ur armodet ryckte fader- och
moderlöse, och Gefion skall fälla gjädjetårar ur sina
stora, himmelska ögon ...»
Med fasta steg fortsatte han nu sin vandring, och
då dagen började att gry, befann han sig redan på ett
betydligt afstånd från Trudvang. Hans resas mål var
Stockholm, där han visste, att Linder uppehöll sig;
men dit hade han nära trettio mil. Dock, långt ifrån
att afskräckas af vägens längd, gladde han sig
tvärtom åt allt det nya han därunder skulle få se, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
