Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
hans lifliga själ njöt redan på förhand af de äfventyr,
som skulle möta honom.
Sådana skulle ej heller uteblifva.
Det var i början på juli månad och hettan befanns
kväfvande. I följd häraf äfvensom af hunger och
trötthet beslöt Sigurd att gå in på en krog, som låg vid
vägen, huru mycket än hans oskyldiga sinne fasade för
ett dylikt ställe, hvilket alltid för honom blifvit
Skildradt med de svartaste färger. Dock, nöden har ingen
lag, och ban smög sig in, rodnande af blygsel. Han
begärde mjölk. Sådan fanns icke - »men om den
unge herrn vill ha en sup och en smörgås, kan det
erhållas», sade en smutsig kvinna.
Sigurd nästan ryste vid ordet »sup».
»Tack! jag är nöjd med en smörgås och litet
friskt vatten», stammade han emellertid.
»Som herrn vill då», sade kvinnan, »men hvar är
herrn hemma.»
Sigurd, som beredt sig på någon dylik fråga,
upp-gaf namnet på en aflägsen kyrkosocken.
»Så långt borta?» sade den frågvisa kvinnan, »och
herrn går till fots en så lång väg? Det var
besynnerligt. Hvad är herrn då för slag egentligen?»
»Jag är ... jag, jag är ... spelman och ämnar
mig till Stockholm», svarade Sigurd, blodröd af blygsel.
»Fy fan!» ropade kvinnan, »är du en sådan
kringstrykande stackare? Har du icke något bättre att ta
dig till, då du ser frisk, rask och stark ut. Du borde
skämmas!»
Detta var ett ganska kännbart styng åt den unge
virtuosens egenkärlek. Men han hade af Linder hört,
huru många odödliga musici i sin ungdom fått tömma
samma kalk, som nu bräddades åt honom. Han svarade
därför med förtrytelse och med gråten i halsen:
»Det är icke edra råd, utan en smörgås, som jag
begärt. Jag tänker icke att tigga den; här har ra
pangar» - och härvid lade han en tioriksdalerssedei på
disken.
Åsynen af så mycket pänningar i denna fattiga
landsort tycktes till någon del blidka den snäsiga
me-gäran, som nu sade: »Nå, nå, jag menar inte så illa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
