Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Denne sade nu några ord, som kommo de båda
gula männen att uppgifva ett torrt skratt, hvilket
förekom Sigurd outsägligt hemskt.
Men nu närmade sig den herrn, som var »lik
andra människor», till honom och sade vänligt på svenska:
»Var icke rädd, min unga vän. Dessa herrar vilja er
visst icke något ondt, utan tvärtom. De äro resande
engelsmän och jag deras tolk. Men säg nu, hvad som
händt er, eftersom vi här funnit er i ett så bedröfligt
tillstånd?»
Sigurd berättade i korthet sitt iråkade missöde, och
tolken öfversatte därefter hans ord för de båda
engelsmännen. En af dem sade nu några ord till en betjänt,
som genast skyndade till en stor, brunlackerad resvagn,
förspänd med fyra hästar, ur hvilken han framtog en
låda, som han därefter lämnade sin herre. Lådan
innehöll en mängd flaskor, plåsterburkar och äfven kirurgiska
instrument. Engelsmannen undersökte noga bulnaden,
på hvilken han lade ett plåster, sedan han dock förut
afklippt några af Sigurds vackraste lockar. Sedan detta
var gjordt, sade han några ord till tolken, hvilken åter
i sin ordning förkunnade Sigurd, att de engelska
herrarne ville, att han skulle följa med dem i deras vagn
till närmaste gästgifvaregård, där de kunde lämna honom
åt människors vård. Sigurd tackade, och han sattes
nu jämte tolken i engelsmännens vagn. Själfva satte
de sig baklänges af omsorg för den sjuke, hvilken de
med oförställd beundran betraktade, högeligen
berömmande hans utmärkt vackra utseende. Genom tolken
började de äfven göra honom frågor, hvilka besvarades
så förståndigt och därjämte så kvickt, att de båda
bleka figurerna gång på gång sågo på hvarandra, som
det tycktes mäkta förundrade. Då Sigurd äfven på
deras frågor, hvad lefnadsyrke han hade valt, förklarat
dem, att han ämnade bli musikus och till den ändan
var stadd på resa till Stockholm, nickade de sitt bifall
och läto därtill fråga honom, om han kände sig nog
återställd att kunna spela för dem vid framkomsten till
gästgifyaregården.
»Å ja», svarade Sigurd leende och såg på tolken,
»för engelska öron kan äfven min fiol gå an.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
