Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
tresse hörde äfven engelsmännen på, och då Sigurd
ändtligen slutat, foro de båda upp, liksom lösgjorda
stålfjädrar, och ropade på en gång: »Den där major
Torsson måste vi se. Det är just en man för oss.
Vi skola blifva vänner. Vill du Sigurd, så resa vi i
morgon dag till Trudvang.»
»Ädle välgörare!» svarade Sigurd, »ingenting skulle
vara mig kärare än detta, men innan jag återser min
fosterfar, måste jag genom någonting i hans och mina
egna ögon berömligt göra mig fullkomligt värdig af att
hafva återvunnit den kärlek, som han fordom skänkte
mig, men hvilken skatt jag så lättsinnigt bortkastade.
Jag känner också hans önskan i detta ämne; ty
så skrifver han bland mycket annat ädelt och godt i
sitt bref:
- - »Det var förhastadt, ja, det var dumt af
mig, att vilja lägga band på ett mäktigt anlag; det
inser jag nu, men vet dock, att jag aldrig i tiden
förändrar mina tankar angående dessa kringstrykande
artister. Vill du nödvändigt blifva en »sådan där en»,
så ... må göra. Mina armar, liksom Trudvang, stå
dig i alla fall öppna, det känner du nog; men visst
fan hade jag hellre sett, om du återkommit med en
blodrostad sabel ur det gamla Greklands ädla
frihetskamp, hvilken nu som bäst pågår, än med en med
confonium bestruken stråke. Tor och jag prata jämt
om Grekland. Vore vi ej så gamla, gingo vi, djäfvulen
regere mig l bums ut. - Fråga dina förträffliga
engelsmän, om icke de tycka precis som jag?»
»Din fosterfar gissar rätt», svarade engelsmännen,
då Sigurd frågande såg på dem.
»Och I tillåten, att jag får lyda den vink han
gifvit mig?» ropade han hänförd.
»Icke allenast det, utan vi följa själfva med dig»,
sade lord Jeffrey, »eller hur, Campbell?»
»Det är gifvet», var dennes korta svar på en så
viktig fråga. Stum af tacksamhet, kastade sig Sigurd i
de ädle britternas armar.
Lord Jeffrey bröt ändtligen tystnaden med följande
ord, som klingade felikt, till och med i lyckobarnet
Sigurds öron:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
