Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
»Ah, ni suckar, och detta ehuru ni befinner er i
’Europas paradis’, som alla de otaliga resande behaga
att kalla Italien. Ni känner således återlängtari till
edra isberg och isbjörnar?»
»Icke just det, för det närvarande åtminstone»,
svarade Sigurd, leende öfver den sköna sydländskans
falska begrepp om Sverige, hvilket hon delade med så
många andra; »men jag älskar mitt höga, härliga land,
som är långt mindre vildt än ni tyckes föreställa er
och som dessutom är i fullt åtnjutande af det dyrbaraste
på jorden, af det, som kan göra en öken till ett Eden,
af det, som gör Italien armt i all sin rikedom - jag
menar friheten, min hertiginna.»
»Friheten? tyst!» hviskade hertiginnan och såg
sig hastigt omkring. »Kom! jag ser där borta tvenne
lediga platser. Vi vilja sätta oss där och tala om det
fria Sverige. Lyckliga land!»
Många voro de blickar, som nu afundsamt riktades
på vår hjälte, hvilken det förunnades att förtroligt
utbyta ord med Neapels på samma gång skönaste och
stoltaste kvinna; men det bör äfven tilläggas, att mången
tjusande Hesperiens dotter afundades hertiginnan den
eröfring, som man trodde henne hafva gjort i den
unge, sköne nordbon.
»Ni talar ju engelska?» frågade hertiginnan.
Sigurd jakade.
»Låtom oss då nyttja detta språk! Ni bör veta,
att i detta olyckliga land bespejas hvarje ord, hvarje
blick. Man vågar knappast sätta lit till sin dagliga
umgängesvän - men ack! jag känner er icke . . . kanske
ni själf ...»
»Min hertiginna!» utropade Sigurd, högt rodnande,
och fäste sina stora, ärliga ögon förebrående på den
sköna talarinnan. »Ser väl jag ut som en
förrädare?–Ack! betrakta mig endast nogare!»
Vid dessa naiva ord af den oskyldige ynglingen
smålog och rodnade hertiginnan på samma gång, i det
hon för några ögonblick med ett outsägligt uttryck
betraktade hans idealiskt sköna ansikte. »Nej, nej»,
svarade hon med afbrutna ord, »missförstå mig ej! -r
er - er, tror jag, som vore det på - på en ängel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
