Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Sigurd såg förundrad på den sköna hertiginnan,
hvilkens ansiktsuttryck i hast syntes alldeles förändradt.
Detta varade blott ett ögonblick, men den nästan
förfärande bilden kom Sigurd ovillkorligen att rysa. I
stället för det nyss leende, lockiga änglahufvudet, tyckte
han sig nästan se en Medusas, om hvilken de gamle
berättade, att dess åsyn kunde förstena. Det föreföll,
såsom allt Italiens vilda, samkade hat och sekellånga
lidanden blifvit koncentrerade i detta svarta öga, ur
hvilket en blick sköt fram, blixtrande och förfärlig,
såsom han sett den hos en »Judit med Holofernes’
hufvud» af Paolo Veronese i målningsgalleriet i Florens.
Men, som sagdt, denna hemska uppenbarelse räckte
endast ett ögonblick, och han såg nu åter detta sköna
ovala, strålande och förtjusande anlete, detta på honom
riktade trånadsfulla, svärmande ögonpar, som i sin
ordning påminte honom om någon Tizansk Venus.
Men Sigurd förblef tyst: han hade ännu icke hunnit
att hämta sig från sin förvåning efter den syn han haft.
Hertiginnan förstod genast, att hon låtit den unge
mannen skåda för djupt i hennes inre. Hon antog
därför en skämtande ton och sade: »Ni måtte väl
aldrig tro, att jag är nog dåraktig att eljest vilja vara
ett politiserande fruntimmer. Gud bevars ifrån det!
Men det var ni själf, som förledde mig därtill genom
er beskrifning öfver ert härliga fosterland, som jag just
hade lust att se en gång. Amnér ni snart att
återvända dit?»
»Nej», svarade Sigurd blygt, »och det står i Guds
hand, om jag någonsin får återse det ...»
»Någonsin, säger ni? Landsförvisningar brukas ju
icke där som här, och ni ser minsann icke dödlig ut
för öfrigt. Ni tänker väl ej heller att resa till den
heliga grafven?»
»Icke till den heliga grafven, men till min egen
graf måhända.»
»Ni talar i gåtor. Hvad menar ni?» frågade
hertiginnan med en hastig blekhet.
»Ni, min hertiginna, har varit nog nådig att nyss
skänka mig ert förtroende», svarade Sigurd med ädel
uppriktighet, »och ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
