Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
tat sin hämd. Men hennes behag bibehöllo dock segern
öfver alla den eldige ynglingens betänkligheter, och han
bäfvade vid tanken att för alltid draga sig undan
inflytandet af dessa blixtrande ögon, hvilket naturligtvis
skulle blifva fallet, om han begåfve sig till Grekland.
Ordet var dock en gång sagdt och kunde ej mera ryggas.
Dessutom hade hon ju själf uppmuntrat honom - ja,
liksom invigt honom till den heliga striden, ehuru han
till sin förtjusning märkt, att detta ej skett med
likgiltighet.
Några så kallade luftbägare kastades nu, och i
deras klara sken såg Sigurd, huru hertiginnan gaf ett
hemlighetsfullt tecken åt en ej långt från henne stående
man, liten till växten, men med ädla, djärfva, ehuru
dystra drag, och i en något främmande dräkt. Denne
närmade sig skyndsamt, och med ett af sina
omotståndliga leenden sade nu hertiginnan till honom: »Furst
Mavrokordatos! det har lyckats mig att åt er och ert
land snappa upp en förträfflig rekryt, om hvilken jag
icke torde behöfva säga mera, än att han är från Karl
XII:s hembygd. Hvad vill ni gifva mig för honom?»
»Hvad har väl jag, arme, annat att gifva, än hvad
hela världen med så mycken rättvisa skänker er,
nämligen min oinskränkta hyllning och beundran», svarade
den artige fursten.
»Det var att i sanning uppskatta rekrytens värde
allt för ringa», sade hertiginnan med en hastig, eldig
blick på Sigurd, »här, min furste», tillade hon därefter,
»får jag nöjet att uppvisa honom, men innan jag
skänker honom åt er, måste ni lofva mig att taga vård om
honom, som vore han er egen son; tro mig, han är
det värd.»
I stället för att åskåda fyrverkeriet, fäste Mavrokordatos några ögonblick sitt skarpa öga pröfvande på
Sigurd. Denna granskning måtte hafva utfallit
förmånligt för vår hjälte, ty furstens stränga drag förmildrades
hastigt, och han fattade med ett välvilligt leende hans
hand, som han varmt tryckte, i det han sade:
»Grekland behöfver nu mera än någonsin kämpar,, och är
det ert verkliga allvar, så var välkommen i våra led!
Men ni är ung och, som jag har anledning att tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
