Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
dumma påminnelser I Jag har lust att vrida nacken af
det kanalje-kräket! Djäfvuln regera!»
Under det han så stod och brummade, tyckte han
sig höra ett starkt och hastigt rullande af vagnshjul.
I detsamma kom äfven korporal Tor med andan ur
halsen och rapporterade, att en stor täckvagn, förspänd
med fyra hästar, syntes i början af allén.
»Täckvagn? Fyra hästar? Hvad tusan vill det
säga?» utbrast majoren. »Fan och icke jag har så
förnäma bekantskaper. Du måste visst hafva sett i syne.»
»Nå, där kan då majoren se själf», svarade Tor
kärft och pekade på den stora järngrinden, hvilken nu
öppnades för den omtvistade vagnen, som rullade in
på gården och stannade utanför trappan. Ur densamma
hoppade genast tvenne rödhåriga män med stora, hvita
filthattar, gula nankinsfrackar och hvita byxor och
nickade stelt åt majoren och Tor, under det deras
medhafvande tolk eller resbetjänt med hatten i hand
frågade efter major Torsson.
»Han står här!» svarade den reslige gubben, som
visserligen såg ganska tarflig ut i sin gråspräckliga,
hemväfda sommarrock. »Hvad vill man honom?»
»Dessa herrar äro tvenne engelsmän, lord Jeffrey
och sir Campbell, som önska tala med herr majoren i
en högst angelägen sak», svarade resbetjänten.
»Store Gud! Sigurds engelsmän!» stammade
majoren bleknande och såg med spejande öga in i vagnen.
Den var tom.
»Kanske att den klipparen stannat efter och gömt
sig någonstädes bland buskarna för att icke öfverraska
mig alltför häftigt. Bahl detta var onödigt, ty jag är
ingen nervsjuk kruka; men för Gefions skull var det
kanske ändå ej så oklokt ...»
Under det majoren, darrande af glädje, gjorde dessa
tysta betraktelser, spejade äfven de båda engelsmännens
blickar oroligt omkring. Det tycktes, som de också
hade väntat att få se något angenämt; men då de sågo
sig bedragna i denna väntan, vände sig den ene, lord
Jeffrey, hastigt till majoren och sade ifrigt på sitt
hemlands språk:
»Min herre! vi söka Sigurd, er fosterson, är han här?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
