- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
71

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

Vid denna fråga tog gubben förfärad ett par steg
tillbaka, i det blodet häftigt strömmade till hans hjärta.
Grymt gäckad i sin glada förväntan, blef han för några
ögonblick mållös, men svarade därefter, då tolken ville
förklara lordens fråga, på flytande engelska:

»Min vän, här behöfves ingen annan tolk än den
af min smärta. Gud i himmeln! hvar är mitt barn,
mitt barn? Herre! ni måste ansvara mig för honom»,
tillade han häftigt och gick emot lorden.

Denne svarade med värdighet:

»Lugna er, min herre, och var öfvertygad om, att
er sorg icke kan vara större än vår. Ack, vi älskade
honom, älskade honom högre än allt annat ...»

»Högre än allt annat», upprepade sir Campbell,
som nu äfven närmat sig.

»Jag ber herrarna förlåta en stackars sörjande
gubbes uppbrusande hetta, som kommit honom att
förgäta gästfrihetens heliga lagar. Stigen in/ stigen in,
mina herrar, och gören mig den äran att blifva mina
gäster, mina kära, välkomna gäster . . .», sade majoren,
i det han antog den ton af »värld», som han såväl
visste använda, när det behöfdes.

»Därpå hafva vi äfven gjort oss beredda», svarade
lord Jeffrey öppet. »Vi känna eder sedan länge på
beskrifning och hafva lärt att värdera er högt.
Förenade genom ett gemensamt kärleksband, skola äfven
vi, som jag hoppas, snart blifva vänner.»

»Ja, vänner», intonerade sir Campbell.

Majoren förde nu sina gäster upp i den nybyggda
våningen, som var på det praktfullaste möblerad, till
och med så, att den kunde anstå en furste; och då
han tyckte sig märka, att engelsmännen vid sitt inträde
visade någon förundran öfver att finna en sådan lyx
så högt upp i norden, sade han suckande:

»Ack! detta var ämnadt som en öfverraskning åt
honom, och det var här jag hade gladt mig åt att få
fira hans hedersdag. O, hvad fåfänglighet i alla
mänskliga beräkningar!»

Utan att svara fattade engelsmännen hans händer
och tryckte dem varmt och hjärtligt. Därefter sågo
de liksom bestörta på hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free