Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Detta undgick icke major Torssons falkblick, och
den tanken, att Sigurd inlåtit sig i någon annan
kärleksförbindelse, kom honom för Gefions skull att
gripas af den plågsammaste oro. Men han lade band
på sin nyfikenhet och sade med konstladt lugn:
»Orsaken till ert för mig så smickrande besök,
mina herrar, nämligen den att efterfråga Sigurd, lämnar
mig åtminstone det glada hopp, att han ännu måhända
är i lifvet. I det jag ber herrarne betrakta mitt hus
som deras eget, tager jag mig nu den friheten att
aflägsna mig, men det torde vara öfverflödigt att tillägga,
det jag, när herrarne så befalla, med tacksamhet vill
åhöra hvad herrarne kunna meddela mig angående eder
och min skyddslings öden.»
Just som majoren med en lätt bugning stod i
begrepp att gå, hviskade Campbell i lörd Jeffreys öra:
»Punsch!»
»Rätt! punsch!» hviskade denne tillbaka. Därefter
vände han sig obesväradt till majoren och sade med
det orubbliga allvar, som var honom så eget: »Vi äro
stora älskare af den svenska punschen, och Sigurd
berättade oss ofta, att ni, herr major, lärer vara en mästare
uti att brygga sådan. Få vi därför anhålla om en
liten bål; ty vid densamma går det lättare att tala.
Ni ser, att vi tagit er på orden och genast gjort oss
hemmastadda.»
Torssons öga glänste vid dessa lordens ord. Han
förstod nog, att engelsmännens, som det annars kunde
tyckas, framfusiga begäran hade en öm, en grannlaga
bevekelsegrund. Han skyndade sig därför att tacka
för deras uppriktighet och lofvade att göra sitt bästa
till den svenska punschens heder, hvarefter han
försvann.
»En förträfflig man!» utropade lord Jeftrey och såg
efter honom.
»En förträfflig man!» upprepade Campbell, »och
jag begriper icke, huru Sigurd kunde hafva hjärta att
lämna honom.»
»Liksom oss», sade lord Jeffrey.
»Nå, detta var en annan sak», svarade sir
Campbell, medlande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
