- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
73

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

»Troligen hade han också återvändt hit, om vi ej
mel]ankommit och rusat af med honom i vår
obetänksamhet till Italien. Ja i det stora hela är alltsammans
vårt fel», tillade lorden, som ingalunda ville stå efter
sir Campbell, då det gällde att försvara vår hjältes
handlingssätt.

»Ja, tyvärr! nog är det vårt fel», instämde
Campbell, »men till hans död äro vi dock oskyldiga.»

»God dam! hvem kan också säga, att han är död?»

»Ack, vi hörde ju det af både turkar och greker.»

»Jag gifver turkar och greker djäfvulen! Ingen

kunde dock lämna ett enda säkert bevis», utropade

lorden och begynte nu att låta kläda om sig af sin

inträdande kammartjänare.

Då major Torsson nedkom i sin kammare, fann
han där före sig gamle Tor och Nanna, hvilka voro
sysselsatte omkring Gefion, som med stirrande ögon
och händerna tryckta mot bröstet satt lik en liflös bild
i soffan, utan att gifva det ringaste ljud ifrån sig.
Vid majorens utrop: Sigurds engelsmän! hade äfven
hon blifvit betagen af den outsägligaste glädje, men då
hon plötsligen såg sitt hopp att få återse den så käre
barndomsvännen sviket, drog hennes hjärta sig
krampaktigt tillsamman, och hon stapplade in med svigtande
knän i den förkrossande öfvertygelsen, att engelsmännen
endast kommit för att förkunna hans död, hvilket hon
slöt, om ej af deras ord, dock så mycket säkrare af
deras sorgsna utseende. Oskuldsfull och blyg, som hon
var, hade hon alltid omsorgsfullt sökt att dölja den
brinnande, tidiga passion, hon fattat för Sigurd, en
passion, som endast kan förklaras af det glödande
afrikanska blod, som Höt i hennes ådror. Hon inbillade
sig, att hennes hjärtas ljufva hemlighet var oförstådd
af hennes omgifning och att man skref hennes varma
deltagande för Sigurd endast på barndomsvänskapens
räkning. Liksom Viola hos Shakspeare, nämnde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free