- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
84

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

»Låtom oss nu tänka på vårt närvarande läge»,
afbröt honom hertiginnan med en skicklig vändning i
samtalet och pekade på en stol. »Har ni talat vid
furst Mavrokordatos?»

»Ja, nyss innan jag hade den äran att uppvakta
er, min furstinna», svarade Sigurd, som fann sig
besynnerligt förstämd efter det sällhetsrus, hvari han
nyss befunnit sig.

»Uppvakta? Nå, hvarför icke?» sade hertiginnan
sorgligt leende, »jag är ju en furstlig person; men
hvar är min tjänstgörande kammarherre? hvar mina
pager, mina hofdamer? Jag börjar nästan frukta, att
ni ensam för det närvarande utgör allt detta.»

Dessa ord åtföljdes af en blick, som åter igen helt
och hållet försonade Sigurd, och hertiginnan fortfor:
»Nåväl, hvad sade fursten?»

Sigurd upprepade dennes ord.

»Han har rätt. Bättre är själfva den otrogne
turken än de krönta, allerkristligaste bödlarna i Italien.
Och ni, hvad ämnar ni?»

»Att blifva er furstliga lif vakt, om ni tillåter det...»

»Får se!» sade hertiginnan vemodigt. »Ack, min
ställning ägnar sig illa lör skämt. Lämna mig nu,
min herre - men, Gudi jag känner icke ens min
räddares namn?»

»Sigurd . . . Sigurd Torsson I»

»Sigurd . . . Sigurd», eftersade hertiginnan med en
förtjusande brytning; »jag skall minnas detta namn i
mina böner. Farväl l Jag behöfver tid och ensamhet
att begråta alla de förluster jag lidit denna gräsliga
natt . . . Far, make och talrika vänner i bojor likasom
mitt sköna fädernesland. O, man kan blifva vansinnig
öfver vida mindre I»

Äter sköt hennes mörka öga en af dessa
förunderliga blixtar af hat, som stod i så märkbar motsats till
det eljes ljufva och svärmande uttrycket däri. Sigurd
störtade ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free