Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Sigurd for upp, liksom ur en dröm. Den arme
ynglingen S}rntes blek, blicken var matt och slocknande.
Men dessa ord, de första hertiginnan ställt direkt till
honom, allt sedan han hört det oförgätliga uttrycket:
»Jag följer er», som åtföljdes af den berusande, den
obeskrifliga blicken, dessa kalla, hånande ord kommo
hans kinder åter att glöda, ögonen att brinna.
Furst Mavrokordatos aflägsnade sig i detsamma,
och Sigurd svarade på italienska, ett, som han visste,
för den unge sjöofficern alldeles obekant språk: »Ni är
alltför god, min hertiginna, som nedlåter er till mig.
Till svar på er fråga kan jag endast säga, att jag
numera ej äger något mål för mina önskningar.»
»Det är i sanning bedröfligt, helst för en person
vid edra unga år», svarade hertiginnan i samma
likgiltiga ton som förut; men om Sigurds sinnen varit
mindre upprörda, än förhållandet nu var, skulle han
hafva förmärkt en viss osäkerhet i hennes röst.
»Ehuru ung, som ni säger, har jag dock upplefvat
tillräckligt för att kunna vara mätt på lifvet -
synnerligast under de senaste dagarna», sade Sigurd med
en på samma gång sträng och förebrående blick på
hertiginnan. »För att tala i bilder, skulle jag kunna
säga, att jag på denna korta tid vid flere tillfällen trott
mig försatt i himmeln, men ack! endast för att strax
därpå blifva störtad i förtviflans djupaste afgrund. Att
mina tankar hafva varit vansinniga, inser jag
fullkomligt; men . . . men detta hade jag dock icke förtjänat,
endast detta icke »
Hans tårar hotade nu att utbrista, och han
skyndade hastigt bort!
Sedan kvinnoögat, skaparens mästerstycke, först
tändes, har väl ingen blick varit eldigare, kärleksrikare,
vältaligare än den, hvarmed hertiginnan nu följde den
bortilande Sigurd.
Emedan det vatten, som sköljer Missolonghis murar,
är särdeles grundt, måste Salamis ankra vid den lilla
ön Vassiladis, belägen ungefär en mil därifrån. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
