- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
108

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

Under det döden sålunda rasade på alla sidor,
hade Sigurd tätt följt Markos Botzaris, hvilkens röst
klingade uppmuntrande vidt omkring, under det han själf
med omotståndlig tapperhet trängde sig fram till paschans
tält för att göra denne till sin fånge. En kula träffade
honom i sidan. Såret var farligt, men han röjde
ingenting, utan fortfor att ägga sina hjältar - nu träffade
honom en annan kula i hufvudet, och hjälten fött,
men icke ohämnad. Ursinnig rusade Sigurd mot en
jättelik turk, densamme, som aflossat det fördärfliga
skottet, och borrade sitt vapen i hans bröst. Genast
föll dock ej denne; med vildt stirrande hatfulla blickar
höjde han en ny pistol, och Sigurd hade varit förlorad,
om ej under ett förtviflans utrop en lätt gestalt
framskyndat och i sitt bröst mottagit den mördande kulan.
I detsamma turken nedsjönk till jorden, dignade äfven
Sigurds uppoffrande räddare ned i hans armar -
men hvem mäktar att måla hans fasa, då han vid en
hastig blick på det mot hans skuldra hvilande likbleka
ansiktet igenkände hertiginnan!

Rysande vid tanken, att hon kunde falla i turkarnas
våld, fattade han henne i sina armar och flög med
blixtens hastighet ur striden. Länge, länge skyndade
han framåt i den börjande daggryningen, till dess han
slutligen, utmattad af ansträngning, nedlade sin dyrbara
börda vid randen af en källa, som framkvällde vid
foten af några plataner. Utan att förnimma det
ringaste af det förfärliga stridsgny, som rasade på kort
afstånd, lutade han sig här öfver sin blödande älskarinna
och lossade den manliga dräkt, hvilken hon åter iklädt
sig. Det varma, röda blodet, som han förgäfves
bemödade sig att stilla, strömmade mot honom ur ett
sår, tätt invid hjärtat. Betagen af förtviflan vid denna
syn, tryckte han med ena handen en i hast tillagad
bindel konvulsiviskt mot såret, under det han med den
andra ur källan upphämtade några droppar vatten,
hvarmed han bestänkte den sanslösas tinningar.

Sigurds bäfvande omsorger voro ej alldeles
fruktlösa. Hertiginnan uppslog småningom sina med dödens
mattighet kämpande ögon, som nu fästas på honom
med ett uttryck af öfverjordisk glädje, i det hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free