Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
»Låt då Gefion komma hit», stammade den gamle.
Genast låg hon, högt snyftande, vid majorens knän,
dem hon konvulsiviskt omfamnade.
Majoren lade sin hand på hennes lockiga hufvud.
»Ja, det är du, min ängel . . . jag visste, att du
skulle komma, innan . . . men Tor, men Balder och
Nanna . . . och . . . alla ...»
»Vi äro här!» snyftades det i korus.
»Sörjen icke öfver mig, mina barn», sade major
Torsson med den sista ansträngningen af sina
återstående krafter, »jag är trött . . . och behöfver hvila.
Jag går endast förut ... att beställa eder ... rum.
Älsken hvarandra , . . som hittills . . . och I skolen
lefva lyckliga ... ty kärleken ... är lifvets högsta . . .
goda.»
Han tystnade här, och hans redan halfbrustna öga
tycktes söka någon.
»Tor!» hviskade han därefter: »ett ord!»
»Hvad befaller nådig majoren?» sade denne och
rätade sig, under det stora tårar rullade ned från hans
väderbitna kinder. Ej ens den djupaste hjärtesorg
kan komma den indelta svenska soldaten att glömma
disciplinens i ungdomen hos honom inplantade
fordringar.
»Glöm icke hästarna . . . och hundarna . . . och
de andra kräken ... på min begrafningsdag l Låt det
gå hederligt till . . . äfven för dem . . . stackrarna! ty
de höllo af mig . . . Och nn . . . räck mig din hand,
gamle vän! . . . Farväl! tack! och välkommen snart
efter! . . . och . . . do, Sigurd» -
I detsamma major Torsson utsagt detta namn,
slötos hans ögon och hans hufvud nedföll på bröstet.
Han var död.
Och sorgen vardt stor på Trudvang den dagen;
men stor vardt äfven glädjen i himmeln.
Den döende majorens sista ord innehöllo en profetia.
Innan hösten hunnit att bortsopa de gulnade lofven,
hade den gamle Tor åtlydt uppmaningen att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
