Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
vara mig följaktig, »utan omständigheter». Därvid kom
han att kasta ögonen på min skjutsbonde, af hvilken
han, enligt dennes uppgift, fordom på Fäkulla så ofta
fått sitt »tjufkött kringklappadt». Jag tyckte mig också
märka, huru en blixt sköt fram ur brukspatronens små
ljusgrå ögon tvärt igenom glasen, som betäckte dem.
Något vidare igenkännande lät han dock icke förrnärka,
utan sade endast i en något skarp ton: »Gå in i köket,
skjutsbonde, och säg till, att du får mat och brännvin l»
»Näe, tack!» utlät sig den barska bonden, »jag
har mat själf.»
Brukspatronen svarade ingenting på dessa föga
artiga ord. Jag såg endast, att hans frodiga kinder
blefvo ännu högrödare, då han axlade sig och sakta
sade till mig, under det vi fortsatte att gå:
»Öfver-tygelsens rättigheter, herr fänrik, böra vi visserligen,
under alla omständigheter, icke bestrida, men sturskhet
och själfsvåld börja redan till den grad insupa allmogen,
att den drar samhället med sig och förtär bladen i
dess lifskrona.»
Denna djupsinniga reflexion var så konstigt
hopfogad, att jag med möda kunde återhålla ett flatskratt.
l detsamma infördes jag dock af den artige värden i
mitt logis, där jag vid första blicken måste erkänna,
att, om än denne talade befängdt, han dock förstod att
ordna ett hus förträffligt, ty allt var bekvämt, rikt, till
och med smakfullt. På hvardera sidan om en vacker
sal hade han åt oss upplåtit sängkamrar med svällande
pauluner, väl försedda toalettbord och andra nya och
moderna möbler. På min förklaring, att allt detta var
alldeles för präktigt för ett par fattiga rekognoscörer,
svarade patronen: »Säg icke så, herr fänrik,
bekvämligheternas förökande, enligt omständigheternas tillåtelse,
har jag alltid ansett såsom en af människosläktets
obestridligaste rättigheter i gemensamheternas tidehvarf.»
Efter detta nya prof på sin flytande vältalighet
aflägsnade sig patron Ordström, sedan han förut bjudit
mig upp till sig på en liten »aftonvardsrisp, så snart
omständigheterna sådant tilläto».
»Ett märkvärdigt original, den där», tänkte jag
för mig själf, »och hur i herrans namn har en person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
