Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
i all synnerhet magen, torde jag förvisso, och utan
omständigheter, kunna förutsätta den gissning, att en
god sups inhändigande icke för tillfället skulle vara
herr fänriken, oberoende af nykterhetspredikanternas
fanatiska hemsökelse, i ringaste mån skadlig, ohälsosam
eller . . . eller - onödvändig.»
»Tvärt om, herr brukspatron», var mitt svar, »jag
kan försäkra, att jag längtar därefter lika mycket som
den törstige vandraren i Afrikas sandöknar efter den
porlande källan i oasens palmomsusade lund.»
»Förträffligtl» ropade brukspatron Ordström och
gnuggade sina stora, grofva händer, »förträffligt! Hvarje
minuts fördröjande af denna aktningsvärda längtans
tillfredsställelse skulle vara ett förbiseende af tidens
och mänsklighetens oförytterligaste kraf. Haf därför
den godheten att stiga in i matsalen, utan
omständigheter. »
I matsalen stod ett stort rundt bord, så fullsatt af
fat och gnistrande vinkarafiner, att säkert tjugu personer
där skulle kunnat stilla både hunger och törst.
Brukspatronen fattade genast en stor, rikt förgylld
brännvinsflaska från Gustaf III s tider, och fyllande
ett par väldiga glas med samma konungs namn uppå,
talade han och sade: »Inseende nödvändigheten af denna
simpla grundläggares förutgående tillgodonjutelse,
uppskjuter jag att hälsa herr fänriken välkommen, tills
den fastare födans behöriga afslutande påkaller det
ädlare vinets sinnesuppf riskande undfående. Mjuka
tjänare!»
Jag gjorde min värd besked och fann därvid, att
jag sällan eller aldrig förtärt någon smakligare
tillblandning af denna vår ädla nationaldryck, hvilket ock
föreföll naturligt, då jag påminte mig, att den värde
brukspatronen i forna dagar själf varit brännmästare.
»Ett makalöst brännvin!» sade jag emellertid, för
att säga något.
»Fägnar mig, fägnar mig!» utropade brukspatronen,
»mina vänner och bekanta pläga samtligen, utan
omständigheter, förena sig i detta för mig så särdeles
smickrande bedömandes absoluta afläggande. - Var så
god, herr fänrik; här ha vi litet kaviar d - lite sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
