Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
fasta, om än tungan tycktes litet lallande, vid det han
sade mig god natt med den önskan, att »drömmarnas
skenbara verklighet, i den händelse de framställde sig
i glansen af lyckligare omständigheters framkallande,
skulle i en fördold framtid bringas till den sällaste
fullbordan.»
Själf tämligen hufvudyr till följd af min ovana
vid dylikt pokulerande, hade jag ett icke obetydligt
kvällsarbete, innan det lyckades mig att, vederbörligen
afklädd, praktisera min värda lekamen i brukspatronens
svällande paulun, där jag genast insomnade så tungt,
som ungdom och punsch i förening kunde »inverka på
det mänskliga af min tillvaro». Efter brukspatronens
önskan infunno sig äfven drömmarna, men orediga,
fantastiska. Än tyckte jag mig se den värde patronen
förvandlad till en brännvinspanna, dock med hufvudet
oförändradt, och tvenne klara brännvinsstrålar utspringande
från de stora glasögonen; än såg jag honom förbytt
till en björn, som ville klättra uppför en galge, men
plötsligen hindrades därifrån af en ung, änglaskön flicka,
som med sakta våld drog honom ned igen och smekte
hans lurfviga hufvud, hvarvid han småningom återvann
sin naturliga gestalt. Slutligen tyckte jag, att flickan
med ett gladt utrop och med utbredda armar sväfvade
emot mig, kastade sig i mina armar och tryckte mig
hårdt till sin barm, ja, så hårdt att jag nästan trodde
mig skola kväfvas. Jag vaknade slutligen i den
yttersta vånda, men hvem kan måla min häpnad, då jag
märkte, att en tung gestalt kastat sig öfver mig och nu
gjorde fåfänga försök att komma ned på golfvet igen,
under det jag hörde en något osäker, men djup och
manlig röst utropa: »Djäfvuln besitta! ligger här icke
redan en satan förut?»
»Ja, det gör det!» ropade jag, och gjorde mig
med en våldsam ansträngning fri, »men hvem fan är
ni, som på detta sätt oroar folk midt i natten?»
»Sakta, sakta, min gubbe lilla! Ingen skada skedd,
hoppas jag», svarade den djupa rösten, »men
uppriktigt sagdt, så är jag litet full, det är saken.»
»Hvad det anbelangar», svarade jag skrattande, »så
är det icke utan, att jag är detsamma, fast det värsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
