Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
»En dotter!» utropade Vingenblixt, synbart
intresserad af denna underrättelse, »och jag, som trodde, att
herr brukspatronen var utan familj!»
»Frånsidan af saken är den, att en djupt begråten
maka genom dödens mellankomst hädankallades från
min tröstlösa sida för tolf år tillbaka, efterlämnande den
enda kärlekspant det förunnades mig behålla af flera
i förtid skördade små Guds änglar. Men mina i
glömskans floder försjunkna sinnen uppröras vid dessa
minnens bitterhet och göra mig dubbelt otröstlig på
omständigheternas förfång. - Den lilla halfvan, mina
herrar!»
Vi gjorde vår sentimentala värd besked och hjälpte
honom sedan ytterligare att dränka sorgen under
frukostens gång. Vi började småningom att vänja oss
vid mannens befängda sätt att uttrycka sig, så att vi
kunde af höra honom med tämligen god kontenans, och
den välmening han så uppenbart visade oss, gjorde
äfven, att själfva Vingenblixt lade band på sitt
skämtsamma lynne, som eljest här hade ett vidt fält för sitt
gyckel. Men man gycklar icke gärna med en man,
som kan gifva sådana frukostar.
Efter måltidens slut frågade jag brukspatronen,
om vi af godsets bönder kunde erhålla hästar, emedan
vi hade ordres att denna dag inställa oss hos vår chef,
kapten Raab, innan våra arbeten finge begynna.
»Inga ofullständigheter om den saken!» utropade
brukspatronen. »Herrarna behöfva endast utfärda
behörig tillsägelse åt min kusk, då mitt svarta trespann
och min nya engelska vagn stå till herrarnas oaflåtliga
förfogande.»
»Det här går icke an i längden», svarade jag,
»bruks-patronen skämmer alldeles bort oss; ty vi äro
icke vana vid annat än bondkärra, eller på sin höjd
ensitsig chäs.»
»Låt honom hållas!» hviskade Vingenblixt.
»Jag vore en värd», talade brukspatronen, »föga
motsvarande det medborgerliga förtroendet af herrarnas
inkvarterande i mitt ringa hus till ett älskadt
fosterlands gemensamma fördel, och om jag ej i hvarje
hänseende, som på mig beror och ankommer, läte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
